Stendöd granne och en jävla massa skummad mjölk.

Så grannen visade sig vara stendöd. När jag kom hem för några dagar sedan var lägenheten utvädrad och alla möbler mystiskt försvunna. Hoppsan. Undra om de nya personerna som har flyttat in vet om att det låg en döing där inne för några dagar sedan. Det är nog kanske inget man skriver i annonsen.

Förövrigt har jag skaffat mig ett nytt jobb. Barrista. Vilket i princip innefattar att skumma mjölk, mala bönor och skumma mjölk. Fet mjölk, lättmjölk, soja mjölk, grön mjölk, laktosfri mjölk, klumpig mjölk. Mjöööööööööölk.

Det kunde inte ha kommit mer passande. Pengarskålan började se gapande tom ut, särskilt eftersom Rod bestämde sig för att beställa varenda jävla TV kanal som finns på södra halvan av jordkloten. Det gjorde mig minst sagt irriterad. Samma kväll kom Cameron över. Han är, precis som alla andra, fascinerad av att kasta saker från balkongen. Den kvällen kastade han en lime och lyckades träffa våran hyresvärd Ric som var ute och patrullerade som han gör. Jag skulle inte direkt påstå att han är Einstein men våran balkong var den enda som var tänd så det var nog inte rocket science att räkna ut vart den kom ifrån. Så han kom och hälsade på. Jag blev arg och gick ner till gymmet och slog på en säck. Släppte lös mensmonstret som Rod så fint förklarar mitt humör denna tiden på månaden.

Död Granne.

For nagra dagar sedan horde jag en jattesmall fran grannens lagenhet. Nu luktar det skumt fran deras dorr, posten ligger pa golvet och vi har varken sett roken av eller hort ett pip fran dem sedan dess. Det ar kanske ett lampligt tillfalle att ringa crime stoppers. Jag har forsokt snoka lite och spionerat in genom deras balkongfonster men det gav inget av intresse. Nagot ska man ju roa sig nar man inte jobbar eller gor nagot annat vettigt bortsett fran att ligga vid poolen eller spana pa folk pa stranden.

Forovrigt har de senaste 3 veckorna varit extremt kampiga sa nu nar temperaturen har stigit till 25-26 grader har jag unnat mig 3 dagar da jag inte gjort annat an att vara pa stranden. Jag gillar't! Nu maste jag daremot ta tag i mig sjalv och hitta ett nytt jobb och plugga till mina tentor. Jag kanner mig 1000 ganger med motiverad efter lite strand-tid! Glad gubbe.

Sol och en riktig navigeringsbedrift.

Sådär rent spontant tycker jag det är surt att jag har skola fram till klockan 6 ikväll den första dagen på ungefär 2 veckor som solen bestämmer sig för att komma tillbaka till oss. Jag började nästan ifrågasätta min kompass.

Appropå kompass måste jag skryta lite. Jag var på ofrivilligt jobbuppdrag i Mt. Gravatt igår, en av Brisbanes södra förorter. Jag lyckades köra hela vägen upp, hela vägen ner samt plocka upp Rod på vägen utan att köra vilse. Vilken bedrift! För er som inte vet har jag så dåligt lokalsinne att det förvånar mig hur jag lyckas hitta till toaletten varje morgon (vilket i och för sig är lättare sagt än gjort i min lägenhet). Rod, som alltid är smått orolig för att jag ska tappa bort mig har kopierat ut kartor på områdena runt Surfers. Jag har inte vågat berätta att jag inte kan läsa dem. Men jag är inte orolig, jag klarade mig trots allt i 20 år i Kungsbacka utan att hitta ens till Fjärås.

Den passar i min ficka!

Utan el och vatten.

Ja då var man tillbaka på biblan. Det är nästan så att jag skulle sätta upp ett litet tält och kampa här. Spara restid så att säga. Det känns dock inte så lockande med tanke på att jag flyttar in i min nya lägenhet idag. Förövrigt kommert vi nog få kampa i vardagsrummet med värmeljus det första dagarna eftersom jag inte visste att man faktiskt måste ringa upp ett elföretag och säga till att man vill ha el. Och varmvatten med för den delen. Det är lite som det där med att köpa toalettpapper. Man tänker aldrig på det förän det är slut och då är det redan försent.

Nu ska jag göra klart mitt pluggande för idag, sedan ska jag bära lådor och förbereda mig mentalt på att inte kunna duscha på några dagar. Tur att vi är två, ska man nu lukta illa är det ju trevligt att inte vara den ensam om det.

Hit flyttar vi.

Lördagsstress och morgondagens sköldpaddsjakt.

Idag är det lördag och jag sitter i biblioteket och filurar. När man spenderar sin lediga dag med näsan klistrad i skolböcker bör man börja fråga sig själv var det gick snett. Jag hade helt klart föredragit att ligga och guppa som en manet i poolen som kommer med den nya lägenheten jag flyttar in i på måndag. Men i stundande tentatider guppar man minsann inte som en manet, då pluggar man rumpan av sig. Tråkigt nog. I morgon å andra sidan ska jag ut och fånga en sköldpadda för att utöka min lilla familj, det gäller att vara ekonomisk i dagens financiella klimat.

Dagens nöje.

Grandma stole my phone!

Japp, sa kan det ga nar inte haspen ar pa. En aldre dam tassade in pa jobbet igar och jag spenderade 20 minuter av min hogst dyrbara tid med att vara social. Efter att hon har gatt marker jag att min telefon ar borta. Attans! Jag forsoker ringa och slapar till och med mitt lata arsle ut pa gatan for att leta efter henne. Tantjaveln gick upp i rok. Cirka en timme senare kommer hennes barnbarn in pa kontoret med min telefon och forklarar hur hans mormor stoppat den i fickan och trott att det var hennes. Jag ska ocksa skylla mina hyss pa min alder nar jag blir gammal.

Idag ar jag ledig och nu ska det pluggas! Inga mer undanflykter... Ska bara stada sovrummet och badda rent sa min manfriend far en ren sang att sova i nar han kommer hem fran 10 timmar pa jobbet efter 3 timmars somn och minst 7 coronas for mycket. Sedan maste jag nog ta mig en andra promenad och mojligvis baka muffins. Men sedan ska jag banne mig plugga!

Jag tog mig en mysig morgonpromenad pa stranden.

Berusad professor och Ninja-katt.

Min business stats tutorial, the place to be en onsdag eftermiddag. Jag har for lange sedan kommit fram till att det ibland ar battre att stanga av oronen och inte lyssna nar nagon har nagot komplicerat att saga. Sarskilt nar personen i fraga fyller sin vattenflaska med vodka. Vilken lirare. Det forbattrar inte mina chanser att bli godkand i den har kursen men jag maste saga att det ar ganska underhallande och det ar ju en bonus. Ska jag nu misslyckas sa kan jag i alla fall fa skratta mig dit.

Tidigare idag fick jag ett sms av Rod, min lille kisse-katt hade smygit sig in i bilen imorse nar han skulle till jobbet. Han alskar att aka bil och tassade in nar Rod lastade in sina verktyg. Nar det var lunchdags fick Rod sig en trevlig overaskning. Max satt pa instrumentbradan och sag dumglad ut. Ninja-katt. Rod var glad over sallskapet och Max fick sig en utflykt till Brisbane. Win-win.

Ninja-katt nar han var liten

Jag disownar Sverige.

Jag skulle kunna skriva en roman om detta men jag har inte tid. Istallet for att argumentera vafor personer skulle rostat annorlunda, vilket jag antar har gjort en hel del dar hemma, tanker jag snabbt och latt bara uttrycka mina kanslor till de som drog sitt stra till skithuset och rostade in Sverigedemokraterna i riksdagen. Det skrammer mig hur vi tror att vi ar sa mycket battre an alla andra att vi inte tror att vi maste folja med i utvecklingen. Det skrammer mig annu mer att folk som uppenbarligen inte kan lasa, har sovit igenom hela skoltiden, aldrig pratat eller sypatiserat med en annan manniska eller ens anvant sig av sunt fornuft ens far rosta. Det sags att alla har ratt till en asikt. NEJ. Inte om den ar diskriminerande, framlingsfientlig och DUM. Mitt forslag ar att inskaffa dumhetsskatt for alla er javla idioter som inte fattar battre. Sverige och en alldeles for stor del av befolkningen kan ta sig i roven och jag hoppas ni alla far dalig karma. Fram till att detta misstaget har blivit fixat ar jag inte langre svensk.

Mitt nya TOALETTPAPPER!

Ogoninflammation.

Japp. Ogoninflammation ar fiffigt. Igar kvall gick jag pa bio. Halvvags in i filmen var mitt oga sa dimmigt att det var som att se en halv film. Sedan blinkade jag; Det skulle jag inte ha gjort for sedan oppnade sig ogat namligen inte igen. Allt ar den javla Ibisfagelns fel. Hur som helst blev jag slapad till sjukhuset (bokstavligen talat). Dar insag jag snabbt efter att ha blivit talad till som en babis (jag ar svensk, inte efterbliven!) att jag var valdigt lagt prioriterad. Klockan var 10 pa kvallen och Rod skulle upp 4:30 imorse for att ga till jobbet. Kreativ som jag ar tankte jag skynde pa det hela lite och sa hogt: "Jag visste inte ens att man kunde fa klamydia i ogat!". Det hjalpte inte. Och Rod sag missnojd ut: "Nu tror alla att jag ocksa har klamydia". Det var vart forsoket. Jag gav i alla fall upp och akte till apoteket och overtalade dem att ge mig receptbelagde ogondroppar. Det funkade.

Nu jag jag till jobbet. Puh.

(Inga svenska bokstaver idag heller. Ar hemma hos Rod sa tankte vi skulle leka rebus.)

Ogoninflammation ar ackligt. Sahar ser jag ut utan.

Fågeljävel och dagen jag nästan dog.

Imorse tog jag mig en lugn och fridfull promenad till bussen. För omväxlings skull. Oftast springer jag eftersom jag ALDRIG kommer upp ur sängen i tid. Idag gick jag i alla fall i fridfullt tempo och filosoferade. Helt plötsligt kom en stor Ibisjävel flygande i full fart ur en buske och träffade mig i det högra ögat och gav mig ett rivsår på ögonbrynet. Den träffade mig så hårt att jag nu har en superattraktiv bula över mitt högra öga. Vad är oddsen?!

Eftersom klockan bara är 11 och inget annat spännande har hunnit hända tänkte jag berätta om förra torsdagen. Dagen jag nästan dog: Jag fick låna Rods bil eftersom jag hade massa viktiga ärenden över hela kusten och hade behövt ungefär en vecka att göra allt om jag skulle förlita mig på lokaltrafiken. Jag hann inte mer än köra ut från universitetet och ner på den stora vägen innan det gick åt skogen. Gaspedalen fastnade och bilen fortsatte att accelerera. Bromsen funkade inte och handbromsen är utsliten så efter att ha flygit igenom två stora korsningar mot rött ljus inser jag att det enda jag kan göra är att vrida om nycklen och vänta på att bilen ska stanna. Och OM den gjorde, mitt i den största korsningen i Parkwood. Man skulle kunna säga, utan att överdriva, att det var minst sagt opopulärt bland mina medtrafikanter. Så där sitter jag, mitt i korsningen och hyperventilerar och gråter som en skitunge och kan inte flytta biljäveln. Till slut får jag hjälp att putta den från sidan. Rod kör ner hela vägen från Brisbane där han jobbar på 10 minuter och tar en titt under locket. En liten sten hade fastnat i den lilla fjädern som gör att gaspedalen dras tillbaka när man tar bort foten. Åter igen, vad är oddsen?! Jag borde nog hålla mig inomhus, bort från vassa föremål, bilar och fåglar.

DÖ!

Fy pa mig!

Nu far det vara nog! Nu ska jag ta tag i mig sjalv pa riktigt och hitta tid mellan uppsatser, tentaplugg, vindrickande och aventyrande att uppdatera er alla om vad som hander och sker pa andra sidan jorden igen. Det har faktiskt funnits efterfragan, tro det eller ej. Mest fran mitt storsta och kanske enda (anda?) fan, Mamma. I alla fall, i valdigt stora och generella drag skulle man kubba saga att det storsta som hant ar att jag INTE grat genom hela foretags statistiks tentan jag hade i formiddags (givet att jag spenderat varje kvall senaste veckan med att forstora min textbook med enorma mangder tarar och snor.), jag jobbar nu mera pa det storsta marknadsforingsforetaget i Australien med att utbilda saljare (Otippat eftersom jag inte vet ett skit om forsaljning), jag kommer att bli sambo inom de kommande tva veckorna i en helt fantastisk lagenhet i Surfers Paradise. I det gamla huset har det byggts piratskepp, gravts simhal pa stranden och fangats diverse spannande djur men de ar historier for en annan dag. Nu ska jag bege mig hem fran skolan for jag ar hungrig som in i helvete!

Ps. ber om ursakt for bristen pa svenska bokstaver. Jag ar lat.

Detta ar utsikten fran den nya, smatt flashiga lagenheten. Jag ar nojd.

Ibisattack och löst pengarproblem.

Så mitt lilla pengarproblem har löst sig själv. Som allt annat liksom. Bortsett från skatteåtebäringen har jag blivit matad, runtkörd i en tuff bil och medtagen på diverse fester. Jag har till och med fått frukost på sängen i stort sett varje dag i en vecka. Den du!

I veckan gjorde jag och Rod en utflykt till Peter's Fishmarket. En jättemysig liten fish and chips shop precis vid havet. Dock slutade det hela ganska traumatiskt. Det var bara vi och en stor flock ibis fåglar där. Rod knallade in och skulle hämta servetter. Ungefär 10 sekunder från det han gått in stormar hela flocken med fåglar vårat bord och pickar mig med sina långa, äckliga näbbar. En kille går förbi och pekar och skrattar. Hjälp till kanske? Det var faktiskt en nödsituation. Rod kommer tillbaka ut och ser mig knappt för det virvlande fågelmolnet. Som tur var hörde han mig i alla fall, det gjorde nog resten av guldkusten med. Tydligen får man $40 per fågel om man fångar dem och lämnar in dem till veterinärklinikerna. De klassas nämligen som skadedjur. Så den nya planen är att lägga Rod på en filt med fasttejpade chips på kläderna och fånga fåglar i en stor filt. Katsching! Det gäller ju att ta vara på alla möjligheter så att säga.

Ibisjävel!

Om pengar växte på träd...

Som ekonomistudent har jag tittat över min financiella situation och dragit slutsatsen att jag helt enkelt får lägga ner mat de kommande två månaderna. De visade en snubbe på nyheterna förra veckan som påstår att han inte ätit eller druckit på 70 år. Vilken lirare. Själv gillar jag att äta men det handlar om prioriteringar så att säga.

Prahlad Jani har inte ätit på 70 år. Säger han i alla fall.

Duuuuude.

Jag sitter i bibloteket i skolan och ugglar. Här händer det mycket spännande vill jag lova. Biblan, the place to be en fredagsförmiddag.

Igår kväll blev jag medsläpad på strippklubb av några killkompisar. Det var en intressant upplevelse. Kan väl inte direkt påstå att jag var överdrivet exhalterad, jag ju egna bröst liksom. Så fort pojkarna börjar kalla en "dude" vet man att man är i farozonen för grabbiga aktiviteter. Å andra sidan är det ju alltid spännande med nya erfarenheter. För att kompensera tog vi oss i alla fall vidare till Ladies Night, vilket alltid är fullt ös. Gratis drinkar, det säger ju sig självt.

Förövrigt smider jag en busig, skitläskig plan idag. Spännande eller hur? Men rädsla kan ju vara den fjantigaste ursäkten någonsin.

Jag har hoppat från et flygplan. Jag kan göra vad som helst.

För att jag är Wonderwoman.

Så jag är själv ganska imponera över hur lyckats överleva de senaste två veckorna. Inte bara har jag langat tre high distinctions (vilket råkar vara högsta möjliga betyg) en credit och en saftig uppsats om internationella instutitioner och neoliberalism, jag har även hunnit ha ett socialt liv. Lätt som en plätt. Förrförra helgen fick vi tillskott i huset, lilla Mad Max även kallad Dude. Lätt bakfulla efter helgens aktiviteter bestämde vi att det var nödvändigt. Om jag ska vara ärlig vet jag inte riktigt vad som hände mellan då och nu. Illa. En sjuk massa skolarbete och några film och myskvällar nu när det börjar bli kallt som attans. Denna helgen gjorde jag en utflykt till Brisbane och hälsade på M sedan blev jag kidnappad ut till en lerig del av B-town av Rod och Marcus. På väg kände vi en lite oroande obekväm lukt från den bakre delen av vanen. En mindre eldsvåda. Snabbtänkta som vi var hällde vi en hel esky med vatten på det hela och var glada. Sedan fick jag köra dirt bike, det var kul. När jag kom hem hittade jag huskompisarna sovande i vardagsrummet lite lagom blodiga. Det saknas nu mera ett fönster i vardagsrummet. Naturlig bris så att säga.

Nu ska jag skriva en uppsats, banne mig!

Mad Max!

Våran lilla tiger.

Lokaltrafik och hoodie!

Idag har jag svurit över lokaltrafiken på Guldkusten. Inte för att vara vulgär eller så men man skulle kunna säga att den suger RÖV. Var vid busshållsplatsen 10 minuter innan bussen skulle gå, satt där i 30 minuter och väntade innan en buss kom vilket dessutom var fel buss. Tur att jag hade sällskap av 78 åriga Beth vid hållplatsen. Det var livat.

Förövrigt har jag lagt beslag på M's megastora hoodie nu när tempraturerna börjar sjunka ner mot 25. Brrrrrr!

Såhär glad var jag när det fortfarande var varmt!

Emelie Entrepenör.

Som jag nämnde igår har jag spenderat mycket tid åt at klura ut sätt att tjäna pengar. Senaste veckan speciellt eftersom jag ägnade mig åt lite småkriminella aktiviteter förra helgen och drog på mig $500 i böter. ATTANS! Eftersom jag fortfarande är i mindre chocktillstånd och inte riktigt själv lyckats få mitt huvud runt vad som hände tänker jag spara den historian till en annan dag. Hur som helst hade lite extra skrammel i kassan suttit fint. Eftersom jag är för lat för att skaffa mig ett riktigt jobb har jag använt min kreativa hjärnhalva och kommit på följande idéer

1. Öppna muffinsbageri i mitt kök. Alla gillar ju muffins.
2. Frilansa. Detta kan vara min bästa idé bortsett från att den kräver en investering på ca. $700 i en fräsig kamera så kortsiktigt hjälper det inte mycket.
3. Sköta administrationen och håva in pengarna från Elliot's Hair Removal som vi har funderat på att öppna i garaget. Det är skrämmande hur mycket pengar folket på guldkusten lägger på att vara lena. Men det finns tydligen billiga, überfarliga maskiner från kina som man kan köpa. Kanon!
4. Köpa en tryffelgris och ge mig ut i skogen.
5. Klä upp Elliot i en minikjol och skicka ut honom på gatan.
   

Dock kräver alla dessa helt fantastiska idéer pengar för att komma igång. Donationer är högst uppskattade. Monetära, ätbara, säljbara (?).

Förövrigt vaknade jag vid 7 av mig själv idag (hur gick detta till?) och knallade upp till stranden och kastade mig i vattnet. Tidiga morgon surf sessions får mig att aldrig vilja lämna det här landet. Bara så du vet.

Det börjar bli kallt i vattnet nu. Men jag ger mig då inte!

Och så hände det sig...

... Att bloggen kom tillbaka! Vi har haft vissa grövre problem med internet senaste månaden. Få nu inte upp hoppet och tro att vi har klurat ut det hela. Nej nej. MEN, jag fått ordning på mina prioriteringar. Såhär i tentatider har jag visat mig vara nästan skrämmande bra på att "roa" mig med högst "nödvändiga" saker som absolut INTE kan vänta till efter jag pluggat såsom: Städa huset minst en gång om dagen, titta på Australiensiska såpoperor (det är sant, jag lovar), jobba på mitt topphemliga konstprojekt, tänka ut sätt att tjäna pengar, palla mango från grannens mangoträd, ligga i soffan och stirra i taket, surfa... Budskapet framfört. Mirakulöst nog har jag ändå lyckats att sparka rumpa i alla tentor hittills och det finns därför ingen anledning att ändra på studietekniken.

Förövrigt har det hänt en hel del spännande medans jag har varit i bloggide. Jag har blivit nästintill världsbäst på pingis, blivit tagen av polisen, dansat i snö (på riktigt faktiskt), kampat, blivit biten av en inte så giftig spindel och nästan blivit skrämd till döds av en varan. Men det tänker jag berätta mer om senare, nu ska jag pallra mig till Brizo eftersom jag var begåvad nog att försova mig och vakna efter att min första (och enda) föreläsning idag redan hade slutat. Allt är precis i vanlig ordning med andra ord.

Studieteknik i världsklass

Regn, regn, reeeegn!

Idag blev jag väckt före fan för att gå ner till stranden för en morgonsurf. Finfint! Man skulle kunna säga att det var lite av en nära döden upplevelse. Alldeles för stora vågor och en ännu mer ostabil bräda som min kära huskompis Elli har donerat. Men jag lever än, seg som jag är.

Nu är jag i alla fall väldigt uttråkad. Ska bege mig in till stan och äta middag med Josh om en liten stund. Snälla väderguden låt det sluta regna så jag inte behöver bli blöt om fötterna. Tack.

Precis före stormen.

Magsjuka som är så gött.

Nu får det banne mig vara nog med sjukdomar. Natten till idag spenderade jag med huvudet i toalettstolen. Det finns ju roligare saker man kan ägna sig åt en fredagskväll, bowling med vänner från universitetet till exmpel. Nu känner jag mig i alla fall bättre. Inväntar Steff från Brisbane, det blir en sväng med brädorna ner till stranden, bara för att vi är lite rebelliska. Det blåser nämligen så jag tror taket ska flyga av snart. Sedan är swellet beräknat att stiga till 6 ft idag. Får se om jag vågar mig ut, kanske gör mig bäst på stranden som publik idag lite mörbultad av magsjukan och allt.

Såhär glad var jag innan jag spydde.

Vad är klockan?

På mitt universitet har vi många klockor. Men det är en urdålig idé att spana in någon av dem om man vill veta hur mycket tid man har till nästa föreläsning. Alla visar nämligen olika tid. Inte med någon minut heller utan medan den ena klockan visar kvart över 10 kan nästa visa 20 i 4. Lite lustigt tycker jag, men å andra sidan verkar inte tid vara något större bekymmer för någon här. Så länge man vet vart man ska spelar det inte så stor roll när man kommer dit. Lite flexibelt sådär.

Förövrigt är detta vad som blev av tsunamin som skulle kommit förra veckan. Ett rent ut sagt asgrymt swell som gjorde vågorna gå guldkusten helt otroliga. Jag vill ha fler tsunamis. Tack.

Konflikthantering i Facebooks tidsålder.

Oj oj oj. Nu är han minsann riktigt arg, han (=min huskompis) har tagit bort mig från sina vänner på facebook. Nu är det allvar. Våran vänskap är officiellt över, utan att vi utbytt så mycket som ett ord. Tänk vad enkelt. Vi kommer aldrig mer behöva konfrontera en annan människa. Ta bara bort idioten från vänlistan. Det svider. Social kompetens är ändå överskattat

Nu har jag viktigare saker att ägna mig åt. Till exempel läsa 98 sidor om internationella relationer i affärsvärlden. Eller sova.

98 sidor. Det krävs ett par ordentliga nördbågar för att matcha.

Skärpning! (Och lite flytt...)

Nu ska jag allt ta mig i kragen och börja uppdatera igen. Senaste veckan har varit minst sagt dramatisk. För att göra en lång historia kort är jag i flyttartaget. På onsdag kommer min kära vän Todd hjälpa mig att lyfta mitt pick och pack in i son bil och köra mig till mitt nya, helt underbara hus i Broadbeach. Det finns en gräns för hur mycket kiss på golvet, hundhår och löjliga försök att göra mig mer "girly" jag klarar av. Man kan säga att det har skakat lite i väggarna och vissa personer i huset har sett aningen purkna ut. Men jag är nöjd. 10 minuters gångavstånd till stranden, 20 till surfers, egen strand och brygga samt direktbuss till skolan. Förövrigt kommer jag dela med 2 riktigt inbitna surfare. Jag gillar't!

Ps. Jag är förkyld

Såhär ser mitt nya område ut. Vårat hus ligger precis vid kanalen med egen strand och brygga. Det får 5 av 5 toasters.

Enorm spindeljävel.

Jag är missnöjd. För några dagar sedan dödade jag en huntsman lika stor som min hand i garaget. I natt vaknade jag av ett panikvrål från badrummet. En av pojkarna hittade en till inte så liten filur i duschen. Större än min hand om jag spretar med fingrarna. När vi försökte slå ihjäl den hoppade den iväg och sprang under mattan. Han trodde allt att han skulle kunna fly. Jag tror de kryper in för att söka skydd från regnet. Det hade jag också gjort.

Förövrigt har det fallit över 200 mm regn på 24 timmar. Jag har aldrig sett något liknande. Det är som om någon häller en konstant ström av vatten på oss. De ställde till och med in vissa föreläsningar idag på grund av extrema väderförhållanden. Imorgon kanske jag får simma till skolan.

Herr Huntsman.

Tillbaka till skolbänken.

Idag har jag haft min första dag med föreläsningar i skolan. Jag var tokvilsen. Min skola har nämnligen gnuggat geniknölarna och numererat byggnaderna i den ordning de var byggda. Min logik säger att om jag befinner mig i G01 så borde G02 ligga brevid. Nej. Brevid ligger G27 och G02 ligger inom ett bekvämt gångavstånd på 15 minuter längre bort. Jag var som tur var inte den enda som var vilsen. Förutom en leguan som traskade igenom en korridorerna utanför en av salarna (korridoren har inga väggar och skolans policy är att påverka naturen så lite som möjligt, därav kan skolan ibland misstas för ett zoo) satte sig en kille med en lustig hatt brevid mig på föreläsningen. Halvvägs petar han på mig och säger:

"My Name is Joe, I'm in the wrong lecture and I know how to ride a unicycle. It's probably the only talent I have."

Det är skönt att veta att det inte bara är jag som är lite vilsen.

Var vänlig ignorera den röda linjen.

Dumförklarad.

Det ska först klargöras i detta inlägg att jag är en person som tenderar att absolut hatar att bli dumförklarad. Det finns få saker som gör mig så arg som att bli talad till som om jag hade ett IQ på under 50. Vi har haft ett gäst från Kanada i huset i några dagar och han är allt en intressant karaktär. Han har ett underbart sinne för humor och ett hjärta av guld. Vilket övertygar mig om att han menar väl i allt han säger. Idag lyckades han dock få mig att vilja slita mitt hår och skrika tills mina lungor kollapsade. Han hade ett problem med min kan-själv attityd. Jag bär mina matkassar själv, jag byter mina glödlampor själv, jag klättrar upp på taket och fixar tv-antennen själv. Hör och häpna, jag till och med öppnar syltburken själv. Tydligen är det ett bevis på mindervärdeskomplex och ett behov av att hävda mig som ligger rotat i ett hat mot män. Jahaaa! Detta kommer tydligen medföra vissa problem när jag gifter mig eftersom det finns "vissa grundpelare ett äktenskap bygger på." Vidare håller han på att göra en bakåtvolt av stolen då jag med viss ilska i rösten snäser att jag inte tänkt gifta mig inom de närmsta 10 åren och att jag definitivt INTE investerar en halv förmögenhet i en universitetsutbildning för att bli en blöjbytandes, hemmagåendes, pajbakandes, hjälplös jävla babymaskin som inte ens kan byta en jävla glödlampa själv. "Men flicka lilla, Gud gav mannen och kvinnan olika egenskaper av en anledning." Vid "flicka lilla" tappade jag hakan och när han avslutat meningen var jag helt mållös. Han fortsätter sedan med att säga att eftersom jag redan är 20 är det inte mer än dags att börja se sig om. Jag börjar se rött vid det här laget och bestämmer mig för att istället för att ställa till med en jättescen i köket, avlägsna mig från situationen. Jag tror inte att det var hans avsikt att få mig att känna mig liten. Jag tror att det var menat som ett gott råd. Men jag måste säga att det är skrämmande hur ignoranta och trångsynta vissa människor är. Är det såhär majoriteten av befolkningen ser på världen blir jag mörkrädd.

Jag kan faktiskt bli väldigt arg. Jag lovar.

I Australien frodas inga magsår.

E: "Oj, din klocka har visst stannat."

M: "Jag tog ut batteriet."

E: "Varför då?"

M: "Jag skiter väl i vad klockan är. Men det får mig att se redig ut eller hur?"

Killen har fattat grejen.

Semestern är slut.

Idag har jag köpt böcker för $500 och betat av 50 sidor läsning som ska vara klar på måndag. fått ordning på mitt schema (in your face, Mr. Watt!) samt köpt block och pärmar. Jag är mer organiserad än din mamma. Nu jävlar kör vi!

Här har jag nyss genomgått ett trauma. Någon i huset står upp, kissar och snurrar samtidigt i badrummet. Jag hatar detta, ordets fulla betydelse och jag ska allt gå till bottnen med vem det är. Någon lider av ett seriöst fall av I-don't-give-a-fuck. Även kallat apati. Men vänta du bara, golvpissare, jag ska allt se till att du får städa!

Bara för att kompensera det äckliga ämnet.

Strandpromenad

Hoppsan vilken dag! Sov igenom alarmet imorse. Fast det gör jag ju alltid så det betyder väl att allt är som det ska. Fick ingen vidare ordning på schemat idag heller. Men fick lite vägledning så förhoppningsvis ska det hela lösa sig imorgon. När jag kom hem var jag i alla fall måttligt upprörd så jag betsämde mig för att åka in till surfers och ta mig en redig promenix på stranden. När jag kom ner svor jag lite över att jag inte släpade med mig brädan. Vågorna var helt underbara. Det hade resten av området också noterat så vågorna var fulla av surfare som lekte runt efter en svettig dag på jobbet. Jag gillar hur det verkar vara en del av vardagen för många, det slutar jobbet och åker direkt till stranden i några timmar. Jag ger tummen upp, det lyckades ju trots allt få mig på bra humör igen.

Imorgon blir det en tidigt morgonsurf innan skolan. Behöver jag ens säga att jag är nöjd?

Populär kvällsaktivitet.

Livvakterna lämnar spår efter sig.

Surfers Paradise.

Här hade någon allt tassat fram.

I brist på sömn.

Det är nog känt bland min umgängeskrets att jag blir lite däven när jag inte får sova ordentligt. Därför kan det kanske tänkas hur humöret har varit idag eftersom jag bara lyckades få 2 timmars sömn. Sedan späddes det hela på av att jag fick städa köket från grön färg 2 gånger och att hundjäveln var gasig i magen. Jag vill påstå, helt utan att överdriva att Morris fisar är den jävligaste lukten jag någonsin känt. Här snackar vi då inte hallon och rosenknoppar! MEN när jag är tjurig ger jag helt enkelt fan i att vara det och blir glad istället. Slutet gott allting gott.

Jag har även tagit mig ett snack med karma och lovat att göra minst en god gärning imorgon om jag får somna i tid ikväll. Så det är precis vad jag ska göra nu.

En glad Emelie brevid världens bästa Robbie på våran baksida.

Dagens äventyr.

Idag har jag hittat på bus minsann! Förutom morgonens surf var jag och kollade på en bil. En van till och med. Dock blev den dyrare än jag tänkt mig när jag la ihop allt så projektet har just nu lagts på is. Om någon känner sig lite extra vänlig idag så är jag helt klart öppen för donationer av alla slag.

Ge mig!

Hemligt äventyr.

Idag var jag uppe före fan med surfbrädan i högsta hugg. Vågorna var gigantiska, trodde jag skulle dö lite smått men man klarar alltid mer än vad man tror. Det har New sagt.

Nu ska jag bege mig ut på ett litet hemligt äventyr. Berättar mer när jag kommer hem.

En dag med stora vågor i The Spit.

Lovin' is what I got.

Jag vill surfa. Hoppa runt i vågorna som en delfin. Eftersom jag för tillfället gör precis som jag vill är det precis vad jag tänker göra.

Väntar.

Sublime - What I got

Det BRÄNNER!

Gjorde precis en finfin tonfisksallad. Tänkte att jag skulle spica till det hela. Sätta lite krydda på tillvaron så att säga. Det gjorde jag minsann. En hel röd chilli hackade jag ner, åt och var sådär glad. Halsade precis en lite saft för att försöka släcka branden. Men icke. Så nu ligger jag i min säng, lyssnar på regnet och brinner upp inombords istället.

Min det-är-förjävla-starkt-min

Tidsfördriv en regning dag.

Långt ifrån klar men såhär ser det ut hittills. (Terminator?!)

Babygecko!

Vi har fått tillökning! En liten babygecko. Ett av de få djuren i Australien man faktiskt vill stöta på i sitt eget kök. Tydligen ger de tur. Jag hoppas det. Han kanske kan se till att Mr. Watt får rensat ur sanden (och krabban som nog slank med) ur sitt veck. Man kan ju altid hoppas.

Babygecko och Rogers hand.

Om du var en fågel skulle jag se ut såhär.

Svett-morgon.

Måste tvätta. Vill dö.

Tur är att det är helt underbar dag idag. Det vet jag utan att titta ut. Dagar som denna vaknar jag helt genomsvettig för att morgonsolen gör mitt rum till en ugn. Då vet jag att det är en strand-dag som väntar. (Glad gubbe).

God morgon svettpöl. Jag är lite däven. Ingen gillar väl att tvätta.

Mr. Watt has sand in his vagina.

Klockan är 6 på kvällen och jag är nyvaken. Kom hem från skolan vid 2 och skulle ta mig en liten powernap. Hade inte riktigt tänkt att sova i 4 timmar. Riktigt stabilt presterat faktiskt.

Försökte få ordning på mitt schema idag. Har skickat säkert 20 mail till school administration och till slut blev jag refererad till en viss Mr. Watt nere på campus så jag knallade ner och förklarade min situation. Det vill säga att det blir svårt för mig att vara på 3 ställen samtidigt 2 dagar i veckan. Hjälpsam som han var sa han bara: "Sorry, I can't help you right now. You will have to send us an e-mail." JAHAA! Säger bara en sak: It's ON! Mr. Watt, you're going down bitch!

Jag har fått en T-shirt. Passande.

Surfelie.

Nu är jag hemma från min spontantrip till Brisbane i helgen. Jag träffade en professionell surfare som jag har hängt med det senaste dagarna. Lärorikt. Igår var vi vid The Spit, en liten strand där vi ofta får riktigt bra vågor. Mark paddlade ut som en liten fisk och jag gjorde mitt bästa för att hänga med. Efter att jag lekt runt bland vågorna som en annan retaaard, tröttat ut mina armar och blivit bränd av två bluebottles gav jag upp och knallade upp på stranden och tittade på de stora, tuffa pojkarna ute bland vågorna. Sessionen avslutades såklart med kall Corona med lime och sedan middag ute iförda bordies, flip flops och en massa sand. Man skulle kunna säga att vi stack ut ur mängden i snobbiga Main Beach.

Idag däremot öser regnet ner men jag fick mig en kul surf imorse i alla fall. Nu ska jag ta mig in till Southport och köpa saft, ägg och mjölk. Det är nämnligen svårt att dricka chai latte utan mjölk.

Ps. Jag har fått tillbaka min kamera. Glad gubbe.

Chillaxing hemma efter en lyckad helg.

Bikinidilemma.

Vad gör man om man dyker under en våg och ploppar upp på andra sidan utan bikiniunderdelen vid en fullbelagd strand? Ett av universums stora dilemman. Knalla upp på stranden som ingenting? ("Vadårå? Det ska vara såhär"). Simma mot andra änden av stranden? Vilket inte riktigt löser problemet utan bara flyttar det några hundra meter bort. Vinka till sig en livvakt som med all sannorlikhet skulle skratta åt din situation och återvända till sin post på stranden med sin kikare och vänta tills du återgår till alternativ 1. ("HAHAA! Du är ju naken!").

På stranden i förrgår råkade jag nästan ut för detta. Tre gånger. Bikiniunderdelen fastnade dock som tur var i min leggie på surfbrädan. Efter tre gånger kände jag att jag fått nog av spänning för dagen. Det kändes dumt att be om en fail-fail situation. Annars är jag ju inte den som är den så att säga.

Jag var glad för att jag fortfarande hade min bikiniunderdel. Karl med K var ännu gladare.

Konsten att få som man vill.

Tre ilskna e-mail inom loppet av två timmar samt två tjatiga telefonsamtal och vips har jag skola tre dagar i veckan. Det handlar om att vara en riktig pain in the ass. Då måste de se till att man får som man vill.

Nu ska jag packa ner surfbrädan och åka till stranden.

För i HELVETE Emelie!

För den som inte vet har jag varit sjuk 3 gånger sedan jag kom till Australien, jag jobbar nu på den fjärde. Mitt imunförsvar känner sig lite sadistiskt. Eller så är det bara karma som har hunnit ifatt mig. I vilket fall som helst gillar jag det inte.

Jag gjorde en utflykt till Main Beach med min surfbräda idag. Slöseri med tid kan man säga. Monstervågor och starka strömmar, ingen sol och förkylning. Men jag gjorde i alla fall ett tappert försök och det är ju det som räknas.

Imorgon ska jag gå ner med stridsyxan till skolan och försöka få ordning på mina kurser. Jag har försökt registrera mig men lyckas inte. Har mailat 8 olika personer och blir vidareskickad varje gång. Nu får det vara nog, banne mig! Imorgon ska de allt få se på fan. Med glimten i ögat då förstås.

Dykarsjukan kanske.

And she's BACK! (Romanen om de senaste 5 dagarna)

Nu är jag hemkommen och utsövd från Airlie Beach och Whitsundays. Man skulle väl kunna säga att det är bitterljuvt. Jag ville inte åka hem. Punkt. Utflykten började men en lugnt kväll i Airlie Beach och en tidig kväll. Ett tappert försök till att vara utsövd inför båtturen dagen efter. Lycka till. Jag slumrade till i cirka 2 timmar och vaknade nästan kokt av mitt egna svett. Sådär fräscht. Så jag knallade upp och ut i köket där jag täffade på en smått onykter Jesse och en ännu mindre nykter Karl. Det visade sig att de båda skulle på samma båt som mig dagen efter. Himla fiffigt tyckte jag. Efter ett skönt fyllesnack gick jag och la mig och vaknade pigg som en lärka dagen efter. Vi inhandlade ungefär 4 liter vin och lite snacks och hoppade ombord på The Atlantic Clipper. Det regnade lite under den första eftermiddagen men jag tog mig ett snack med vädeguden och beställde fint väder till resten av resan. Det funkade. När regnet slutade senare på eftermiddagen tog jag mig i kragen och hoppade i jacuzzin uppe på fören i båten och spanade in solnedgången med en plastglas med vin i högsta hugg. Jag tror jag vet vad lycka är nu. Sedan studsade jag upp, lekte drinking games med de irländska pojkarna, spelade lite gitarr och sjöng och stupade i säng vid 2 tiden, lagom för att vara gött seg till frukosten klockan 7 dagen efter. Vi spenderade morgonen och förmiddagen på Whitehaven Beach. Stranden dom faktiskt ÄR vackrare i verkligheten än på bilderna. Där studsade jag runt som en annan spastic. Efter det snorklade jag i Mackerel Bay. Jag följde en havssköldpadda i ungefär 15 minuter och fick till och med klappat lite på den. Du som känner mig vet att detta var stort. Det stod på listan över saker jag ska få gjort innan jag dör. Sedan tråcklade jag på mig en dykutrustning och dök för första gången. Jag ÄLSKADE det. Fick flyta runt viktlös i det blå och känna mig som superman, som grädde på toppen fick jag se en till sköldpadda. När vi kom upp var jag smått hög på adrenalin, vilket resulterade i både frammåt och bakåtvolter från båtens tak ca. 5 meter upp. Resten av resan innebar mer snorkling, vin, sång, maskerad och ännu lite mer vin. Jag lärde känna Karl ändå lite mer, den mest positiva, glada och hyperaktiva människa jag träffat. Och hans resekompis Jacob, lugnet själv. Jag ville ta med mig båda två hem. Väl i hamn i Airlie igen hade vi en ordentlig efterfest. Jag klumpade ihop mig med två av dykinstruktörerna på båten och dansande rumpan av mig fram till 3 på natten. Sedan åkte jag med killarna hem och vi satt och spelade gitarr och sjöng till det började ljusna. Då, smartare än någonsin tack vare all alkohol bestämde sig killarna för att de skulle visa mig en vild orm. Så vi begav oss ut u skogen och letade. Men icke. När jag tog mig hem till hostelet märkte jag att jag glömt nyckeln så jag satt ute och väntade i en timme tills den första stackars saten som skulle med bussen kom ut. Klockan 8 trillade jag i säng med grenar i håret och en blodig vad. Men jag nog lyckligast i världen ändå.

Your style is quite selective, though your mind is rather wreckless

Well i guess it just suggests that this is just what happiness is.

Hey, what a beautiful mess this is.

-Jason Mraz

Jag och Karl på Whitehaven.

Jag hoppar och studsar.

Tjejpyramid.

Någon berättade ett dåligt skämt. Jag tyckte i alla fall det var kul.