And she's BACK! (Romanen om de senaste 5 dagarna)

Nu är jag hemkommen och utsövd från Airlie Beach och Whitsundays. Man skulle väl kunna säga att det är bitterljuvt. Jag ville inte åka hem. Punkt. Utflykten började men en lugnt kväll i Airlie Beach och en tidig kväll. Ett tappert försök till att vara utsövd inför båtturen dagen efter. Lycka till. Jag slumrade till i cirka 2 timmar och vaknade nästan kokt av mitt egna svett. Sådär fräscht. Så jag knallade upp och ut i köket där jag täffade på en smått onykter Jesse och en ännu mindre nykter Karl. Det visade sig att de båda skulle på samma båt som mig dagen efter. Himla fiffigt tyckte jag. Efter ett skönt fyllesnack gick jag och la mig och vaknade pigg som en lärka dagen efter. Vi inhandlade ungefär 4 liter vin och lite snacks och hoppade ombord på The Atlantic Clipper. Det regnade lite under den första eftermiddagen men jag tog mig ett snack med vädeguden och beställde fint väder till resten av resan. Det funkade. När regnet slutade senare på eftermiddagen tog jag mig i kragen och hoppade i jacuzzin uppe på fören i båten och spanade in solnedgången med en plastglas med vin i högsta hugg. Jag tror jag vet vad lycka är nu. Sedan studsade jag upp, lekte drinking games med de irländska pojkarna, spelade lite gitarr och sjöng och stupade i säng vid 2 tiden, lagom för att vara gött seg till frukosten klockan 7 dagen efter. Vi spenderade morgonen och förmiddagen på Whitehaven Beach. Stranden dom faktiskt ÄR vackrare i verkligheten än på bilderna. Där studsade jag runt som en annan spastic. Efter det snorklade jag i Mackerel Bay. Jag följde en havssköldpadda i ungefär 15 minuter och fick till och med klappat lite på den. Du som känner mig vet att detta var stort. Det stod på listan över saker jag ska få gjort innan jag dör. Sedan tråcklade jag på mig en dykutrustning och dök för första gången. Jag ÄLSKADE det. Fick flyta runt viktlös i det blå och känna mig som superman, som grädde på toppen fick jag se en till sköldpadda. När vi kom upp var jag smått hög på adrenalin, vilket resulterade i både frammåt och bakåtvolter från båtens tak ca. 5 meter upp. Resten av resan innebar mer snorkling, vin, sång, maskerad och ännu lite mer vin. Jag lärde känna Karl ändå lite mer, den mest positiva, glada och hyperaktiva människa jag träffat. Och hans resekompis Jacob, lugnet själv. Jag ville ta med mig båda två hem. Väl i hamn i Airlie igen hade vi en ordentlig efterfest. Jag klumpade ihop mig med två av dykinstruktörerna på båten och dansande rumpan av mig fram till 3 på natten. Sedan åkte jag med killarna hem och vi satt och spelade gitarr och sjöng till det började ljusna. Då, smartare än någonsin tack vare all alkohol bestämde sig killarna för att de skulle visa mig en vild orm. Så vi begav oss ut u skogen och letade. Men icke. När jag tog mig hem till hostelet märkte jag att jag glömt nyckeln så jag satt ute och väntade i en timme tills den första stackars saten som skulle med bussen kom ut. Klockan 8 trillade jag i säng med grenar i håret och en blodig vad. Men jag nog lyckligast i världen ändå.

Your style is quite selective, though your mind is rather wreckless

Well i guess it just suggests that this is just what happiness is.

Hey, what a beautiful mess this is.

-Jason Mraz

Jag och Karl på Whitehaven.

Jag hoppar och studsar.

Tjejpyramid.

Någon berättade ett dåligt skämt. Jag tyckte i alla fall det var kul.