Ogoninflammation.

Japp. Ogoninflammation ar fiffigt. Igar kvall gick jag pa bio. Halvvags in i filmen var mitt oga sa dimmigt att det var som att se en halv film. Sedan blinkade jag; Det skulle jag inte ha gjort for sedan oppnade sig ogat namligen inte igen. Allt ar den javla Ibisfagelns fel. Hur som helst blev jag slapad till sjukhuset (bokstavligen talat). Dar insag jag snabbt efter att ha blivit talad till som en babis (jag ar svensk, inte efterbliven!) att jag var valdigt lagt prioriterad. Klockan var 10 pa kvallen och Rod skulle upp 4:30 imorse for att ga till jobbet. Kreativ som jag ar tankte jag skynde pa det hela lite och sa hogt: "Jag visste inte ens att man kunde fa klamydia i ogat!". Det hjalpte inte. Och Rod sag missnojd ut: "Nu tror alla att jag ocksa har klamydia". Det var vart forsoket. Jag gav i alla fall upp och akte till apoteket och overtalade dem att ge mig receptbelagde ogondroppar. Det funkade.

Nu jag jag till jobbet. Puh.

(Inga svenska bokstaver idag heller. Ar hemma hos Rod sa tankte vi skulle leka rebus.)

Ogoninflammation ar ackligt. Sahar ser jag ut utan.