Gott nytt ar for sjutton!

Nyarsafton = jag ska dricka nagot bubbligt pa stranden. Spelar egentligen inte sa stor roll vad, bara det bubblar. Har spenderat hela dagen vid poolen sa nu borjar det bli dags att rora pa valkarna, dra pa sig nagot mer an en solblekt bikini och inhandla lite mat och alkoholhaltiga drycker. Nyar kommer innefatta sand, svampbob, vatten och kladd. Forklaringen far ni imorgon.

Gott nytt ar pa er alla, jag hoppas att 2010 blir lika kul som 2009! (Men jag anar att det blir annu battre).

Husjakt.

Jag auktionerar ut mig sjalv. Fattig student till vanlig prick i narheten av Griffith University. Jag gar pa ladan helt sjalv och tvattar nar jag maste. Jag kan laga vad som kan vara varldens godaste lasagne och jag snarkar bara nar jag ar forkyld, dricker mig salongsberusad pa helgerna och pratar for oss bada om du ar blyg. Sjunger dock i duschen och har ett omtalat morgonhumor. Har du hamster ar det ett plus.

Idag har det inte regnat. an. Jag fick fisk till middag och en extra lemonade. Jag hade strategiskt placerat ut den sa att serivtoren valte den han skulle stalla ner tallriken, helt blandad av min otroligt neutrala, ostylade charm. Win.

Kanske vill en av livraddarna ha en rumskompis. *Haller tummarna... och tarna.*

Cold Rock ar karlek.

Herreguuud i himlen vad det regnar! Kande bara att jag tvungen att fa det ur mig.

Min forkylning har antligen gett med sig sa idag var det fullt liv i honsgarden igen. At lunch med min kompis Brendan och hans foredetta klasskompis Hailey och hennes pojkvan Angus. Men ur vagen med petitesserna. Idag har jag mott mitt livs karlek. Cold rock.

Steg 1: Valj glassmak(-er).

Steg 2: Valj godis/frukt/notter.

Steg 3: Titta pa nar en halvsot liten 16-aring kille med kvicka rorelser gor glassen och mosar ihop den med godisarna.

Steg 4: Njut av din egen kreation.

Det finns tva stycken inne i centrala surfers. Det ar inte en fraga OM jag kommer att bli mjuk, snarare an fraga om HUR mjuk. Detta ska jag ta med mig till Sverige nar jag kommer hem.

Forovrigt stormades varat hotell av brandman idag. Jag missade det.

Monsunregn.. eller nagot.

De senaste dagarna har jag kurerat mitt imunforsvar, knaprat esperitox och snytit ut min hjarna ett antal ganger. Aven konsumerat mer an en boost juice, inte for att de gor mycket mot forkylningen men de smakar i alla fall gott. Igar borjade jag kanna mig lite battre sa jag bestamde mig for att ga ut och vara lite social pa kvallen. Pa vag till puben kom en stortskur utan dess like. Till en borjan gjorde vi varat basta for att skydda har och klader. Jag insag anda ganska snabbt att det inte var nagon storre ide. Men inga sura miner, jag ser inga begransningar bara mojligheter. Darfor tog jag tillfallet i akt att hoppa i varenda vattenpol. Emelie 20, going on 2. Nar vi kom fram sag vi ut som drankta katter hela hogen, men jag gillade det. Idag ar jag dock forkyld igen, ibland far man gora vissa uppoffringar sa att saga. Det var vart det.

Boost Juice x2

Snörvel.

Jag tror att jag kan ha Australiens sämsta imunforsvar. Den där godingen till forkylning jag åkte på för ungefär två veckor sedan var bara uppvärmningen för den jag lyckats dra på mig nu. Skönt. Jag tänker inte ens bjuda på en bild. Jag är en stor snorkråka. En sådan riktigt grön en.

God Jul!

Nu är det jul igen och jag har hämtat upp tre familjemedlemmar i Brisbane. Jag och mitt bihang har spenderat hela julen med att vara lata på stranden i Surfers Paradise utan köttbullar, skumtomtar eller kalle anka, jag älskar't. Jag har varit latast av alla såklart, det är min grej.

Igår var jag ute en sväng på kvällen. Jag fick en skymt av tomten. Den Australiensiska tomten kör tydligen en hummerlimousin. Fint ska det va!

Ikväll ska jag dra på mig något studsvänligt och kila ut på stan. Men barerna öppnar inte forän vid midnatt. Ingen sprit på jul, det är ju okristligt.

Maaaaat.

Jag är fortfarande hungrig. Så nu ska jag äta en gigantisk frukost stor nog att mätta en hel arme av pubertala killar. Så de så! Efter det, om jag fortfarande kan röra mig, ska jag ut och utforska lite mer av Brisbane. För ikväll ska jag till Surfers Paradise. Något säger mig att tre vilsna, jetlaggade muppar behöver min vägledning där ikväll. Spännande eller hur?

Jahaaa.

Det är första dagen sedan i fredags jag har planer. Det är också första dagen sedan i fredags jag inte har en nyckel till ytterdörren. Det är alltså första dagen sedan i fredags jag inte kan lämna huset innan någon kommer hem. Det är just därför också forsta dagen sedan i fredags som killarna bestämmer sig för att jobba över och stänga av telefonerna.

Dessutom är jag hungrig.

Köttbullar och saker jag behöver.

Jag har blivit bortskämd. Jag har inte lagat mat på jag vet inte hur länge. Jag har heller inte behövt tvätta själv eller vakna tidigt. Skärpning! Därför ska jag idag göra hemmagjorda köttbullar med kokt potatis och sås till killarna. Ska allt gå på jakt efter lite lingon med. Banne mig!

Här är förövrigt en lista över saker jag behöver ifall någon känner for att donera lite:
decilitermått
Cykel
Nässpray
Kläder (som jag inte ser ut som en bortkommen hippie i.)
Osthyvel
Knäckebröd
väckarklocka
Choklad
En stark kille som kan bara min packning, är han brandman är det ett plus.

Sovmorgon i Brisbane.

Jag sitter brevid fläkten och äter otoastat toastbrod med jordnötssmör. Man blir lätt lat när man inte behövt laga mat en enda gång på 3 dagar. MEN hur som helst ska jag be om ursäkt för förjävla dålig uppdatering. Jag har varit upptagen med att sura. Men nu är det slut med det. Jag har beställt ny kamera och fått ordning på min försäkring sa nu är det fullt ös igen!

Just nu bor jag hos min kompis Brendan och hans rumskompisar i Brisbane. Alla jobbar idag
vilket betyder att ingen var hemma och väckte mig imorse. Jag vaknade for 20 minuter sedan. Klockan var då 12:30. Det är i och for sig helt berättigat, vi gick hela högen i samlad kvintett och såg på Avatar igår kväll/natt. Var hemma strax före 1, då var jag nöjd med att vara en jobblos uni bum som de andra så fint uttryckte det.

Snart är det jul!

Bye Bye Byron.

Laptopen blev trampad pa, kameran stulen och sa ar jag uppenbarligen oforsakrad pa det. Det ar dags for en trip till Brisbane och den svenska ambassaden. Emelie needs to get her shit together sa att saga. Jag kanner mig som en strandad fisk. Men NO WORRIES. Nu ska jag kaka backpackerspizza och njuta av min sista eftermiddag i Byron Bay, for den har gangen.

Emelie.

14000 feet.

Igar fyllde jag och Adam Brody ar och Laila Bagge ar. Det firade jag genom att hoppa ur ett flygplan fran 14000 feet. Den ultimata ironin hade ju namligen varit att do pa sin fodelsedag. Efter det grillade vi och jag fick tva tartor. Vilken lyx! Jag fick aven happy birthday sjungen for mig pa nagra olika sprak. Hogst uppskattat! Dock slutade kvallen lite skevt, men ingen skada skedd.

Imorse vaknade jag upp med monster forkylningen allan, en riktigt manlig en. En valdigt snall kanadensare gav mig piller som tydligen ska utfora mirakel. Jag haller tummarna, for ligga i skuggan och snora nar det ar 35 grader och sol ar inte sa varst livat. Nu ska jag i alla fall snyta mig, ata lunch och satta mig i skuggan vid poolen med en bok. Sa det hade val varit orattvist att klaga allt for mycket.

Jahaaa, tankte jag och hoppade.

Go, go, go!

Kreativ kaffepaus.

Vi har brist pa kaffekoppar. Det kravs alltsa lite kreativitet varje gang man ska dricka kaffe. Eller mjolk, vin eller vatten med for den delen. Jag tycker i och for sig att det ar kul med lite spanning i vardagen. Uppfinna tokiga losningar som bjuder till ett gott skratt om inte annat. Igar loste vi kaffepausen med hjalp av en skal och tre sugror. Kollektivt kaffedrickande.

Jag har hort rykten om att det ar nagons fodelsedag imorgon. Jag har aven hort att det ska bli ganska storslaget.

I forrgar sag jag fyra delfiner. Jag tanker lamna resten osagt.

Jul!

I Byron Bay ar julstamningen pa topp! Vi var pa julkoncert pa stranden. Jag fick en klubba av en tomtenisse. Han hade godiskrogen i ena handen och olen i den andra. Tomten kom for ovrigt i en motorcykel. Den fick barnen sitta i och beratta vad de onskar sig. Idag ar det lucia och jag har inte fatt en enda lussekatt. Jag ar lagom nojd med det.

Strandpromenad och pizza.

Igår gick vi på hajk på stranden. Motion är mirakelkuren för bakfylla har jag hört. På vägen hittade Johanna en förstenad fisk. Hon är allt en riktig sakletare. På väg hem fick vi tips om ett ställe som säljer 5 dollar pizzor. Man fick även ta med sin egen alkohol. Jag hoppade det. Detox. Det är vad jag kallar lycka! Annars är nudlar ett finfint alternativ. På kvällen var jag trött. Jag och Erik köpte cola och såg på film. Det var tokmysigt.

Sandigt.

Det blåser. Väldigt trevligt om man gillar sand. Igår sprang jag in i John som jag träffade när jag var här sist. Det var grymt. Johanna sprang även in i en gammal klasskompis från högstadiet. Världen är allt bra liten! Nu ska jag ta mig samman, bota bakfyllan och gå till stranden och lägga mig ner och dö lite. Men ska man lägga sig och självdö är Byron Beach ett väldigt bra ställe.

Hippilie.

Byron Bay.

Jag ÄLSKAR Byron Bay. Jag skulle kunna bo här och aldrig röra mig ur fläcken. Odla hippieflätor och sitta på stranden och titta på surfarna hela dagarna. Påvägen hit gjorde vi i ett stopp i mitten av natten. En annan bil parkerade brevid oss och ett par i 40-års åldern ragglade ur bilen. Mannen hade en öl i högsta hugg. Som tur är körde hans fru. Näst fullast kör så att säga.

Jag som är överdrivet blekast i hela Byron gjorde ett tappert försök att ligga på stranden igår. Dock blåste det så jag trodde peruken skulle trilla av. Med risk för att sluta som en av sandbankarna på stranden gav jag upp. Men jag gjorde ett tappert försök. Även nu, morgonen efter, är det sand överallt. Till och med gröten fick sig en extra kryddning men vem uppskattar inte lite variation. Jag menar gröt blir annars lätt tråkigt i längden.

Men NU ska jag till stranden och jag älskar't!

Igår kväll spelade vi biljard. Jag förlorade.

Tappad och uppfiskad mobil samt spindel.

Idag ska vi leka gissa-bokstavs-leken, jag sitter vid en Australiensisk dator. De har visst inte givit oss svenskar mycket tanke nar de gjorde tagentborden. Lagom produktivt. Jag och Johanna var daremot galet produktiva igar. Vandrade runt halva Sydney, tittade pa operan, gick igenom den botaniska tradgarden och. Vilken prestation! Jag sag en fargglad spindel. Oftast nar ett djur ar farglatt har betyder det att man ska halla sig pa lagomt avstand.

Efter det akte vi till en liten strand i norra Sydney. Jag kastade mig i vattnet bara for att marka att vattnet var fullt med maneter, men frukta ej, de var HELT ofarliga. Pa vagen hem tappade Taylor ut sin mobil genom bilfonstret. Den landade i en brunn. Den enda brunnen pa en stracka av sakert 1 km. Vi fick sla vara starka arman samman och lyfta upp brunnslocket och fiska upp den. Det ska tillaggas att ingen mobil kom till skada under gardagens aventyr.

Nu peppas det for ca 12 timmar i buss upp till Byron Bay. Jag som alskar att aka buss.

Operan.

Harbour Bridge.

Giftig spindel.

Bondi Beach och action på Woolies.

Om man söker efter den där lilla extra spänningen i livet ska man handla på Woolworths på George Street. Jag och Johanna gick och samlade på oss lite ingridienser till middagen när plötsligt en tjej började skrika och kasta saker efter en kille. Mitt inne på Woolies. Ta dig samman kvinna! Vi betalade i alla fall för våra varor och smög ut bakvägen för att inte hamna mitt i matkriget. Fläckar på kläderna betyder att man måste tvätta. Det slipper jag helst.

Vi gjorde en liten utflykt till Bondi Beach. På vägen adopterade vi en kille som heter Jono. Han fick dela sittplats på våra handdukar. Dock var det så väldigt blåsigt att vi gav upp ganska fort. Men jag fick en privat visning av Sydneys kust under kvällstid på flaket av an pick-up truck av en trevlig klunga Australienare så jag passade på att ta mig ett dopp då. Ska tillägga att jag har alla kroppsdelar kvar.

Nu ska jag duscha, jag luktar intressant.

Jetlaggad morgon i Sydney.

Det är frukost time och Johanna har gjort en helt fantastisk havregrynsgröt. Igår spenderade vi tiden med att vandra runt planlöst bara för att hålla kropparna igång. Hjärnorna sov dock, den striden förlorade vi tidigt. Jag skulle fixa ett Australiensiskt telefonnummer. Då måste man uppge sitt personnummer. Jag är tydligen född 2009. Eller, jag ska tydligen födas om två veckor.
Idag ska vi till stranden och lata oss. Ambitiösare än så blir det inte.

Igår drack vi öl.

Jag är i Hongkong änna.

Man skulle kunna säga att jag kan konsten att sova som en stockjävel. Jag satte mig i flystolen, lutade mig tillbaka och somnade redan innan vi hade lyft. Sedan vaknade jag när det var två timmar kvar till Hongkong. WIN! Nu ska jag spendera ungefär 5 timmar på vad som kan vara världens rörigaste flygplats. Dessutom ropar de ut hetsiga meddelanden på kinesiska i högtalarna lite då och då. Tjing tjong. Låter seriöst värre. De kunde ha varnat om en galen självmordsbombare och jag hade varit lyckligt ovetande. Det känns bra.

På Arlanda adopterade jag en söt liten tant som var på väg till Melbourne för att hälsa på sin son. Birgitta, 65. Visade sig vara en riktig stålmormor. Vi hakade även på två australienare som skulle till Perth och en svensk pojk påväg till Nya Zealand. I Hongkong fick vi dock gå skillda vägar. Vänner i engångsförpackning så att säga.

Hmm.. lång trång gång? tjing tjong?

Fjärilsorgie i magen.

Nu är jag färdigpackad. 20 år tryggt men något tight nedpackade i två tunga väskor. Jag känner mig skönt oförberedd och det är nog det som är charmen med det hela. Att kasta sig ut och se vart det bär. Att veta att det med all säkerhet leder till ett varmt land med långa stränder och solbrända surfare känns stabilt. Nu peppar jag mest för att överleva flygresan. 32 timmars ren tortyr. Träsmak i röven, svettlukt och flygplansmat. Planen är att svepa en gin och tonic eller fem och göra det jag gör bäst. Då har jag med andra ord lite att välja på, jag är ju så mångfacetterad.

Om du liksom jag är nyfiken på hur detta ska arta sig kan du följa mig genom att klicka här . Himla fiffigt, eller hur?

Jag är inte död.

Nej, jag lever och andas. MEN jag flyttar till Australien om 8 dagar vilket betyder att jag just för tillfället är galet upptagen med löjligt ointressanta saker såsom packning och städning. Jag kommer tillbaka hit den 1a december så hang in there, ta en pepparkaka och kika in om en vecka för då blir det åka av. Banne mig!

Dålig Humor. (15 dagar kvar)

Igår roade jag mig med att hänga med Tim, det var livat. Idag fick jag en tokrolig serie av Andreas. Imorgon ska jag lämna in papper om emigration till skatteverket. Det blir fint! Jag borde även städa och ta mig i kragen och bära upp mina möbler till övervåningen. Men eftersom jag numera officiellt sett är min egna lilla familj så gör jag mina egna regler. Gör inte själv vad du kan få andra att göra åt dig. Så lyder den första.

Ordning och reda, Captain Morgan på freda'. (17 Dagar kvar)

Igår var jag ute och skakade rumpan med Johanna och Lisen. Det var mys. Däremot måste jag ge en stor tumme ner till det påstådda Captain Morgan temat på Berså. Inte en pirat så långt ögat nådde och inga nedsatta priser, men jag är inte bitter! Jag såg en kille dansa till black eyed peas på bardisken. Han hade röda byxor på sig. Egentligen får man bara ha röda byxor om man känner Kungen. Inte så värst hawt.

Idag vaknade jag halv 4 på eftermiddagen. En riktigt stabil prestation. Jag är nöjd.

19 Dagar kvar och en toksnygg kille.

Idag såg jag en toksnygg kille. Han hade sin tjej med sig. Hon skelade. För att kompensera drar hon säkert helt sjukt roliga skämt, lagar den bästa lasagnen och gör teoretiskt ogenomförbara saker i sovrummet. Eller också så har killen fattat grejen med inre skönhet. I vilket fall som helst ger jag honom tummen upp.

Jag gör en ful min för att framhäva min inre skönhet.

21 Dagar kvar.

Det är det enda ord som känns passande för att beskriva denna dag. Typiskt. Jag vaknade med ett ryck och var 150% säker på att jag var sen till jobbet. Jag bokstavligen hoppade i kläderna likt en känguru och sprang ner till jobbet, förvirrad och yrvaken. Med stark betoning på förvirrad. På jobbet tittade de andra på mig som om jag vore helt tappad. De hade ganska rätt i den bedömningen. Jag hade glömt att titta på den korta visaren och var på tok för tidig. Typiskt. På vägen hem fick jag skäll av en gubbe för att jag gick för nära hans hund. Den var tydligen inte så bra med främmande människor, kände sig hotad, stressad, fick stark dödslängtan. Typiskt. Han kanske borde rasta hundjäveln i sin egen trädgård. Jag tycker det är roande med sådana orginal, de tillför lite spänning i grådasket och det får man ändå uppskatta.

Ett smygfotat orginal i Byron Bay.

22 Dagar kvar.

Nedräkningen har officiellt börjat. Idag är det 22 dagar kvar till jag flyttar till Guldkusten. Det är förklaringen till den urkassa updateringen de senaste dagarna. Jag har haft fullt upp med att hyperventilera och rycka mitt hår. Idag har jag däremot tagit mig samman, idag ska papper om studentvisum skickas in till den Australiensiska ambassaden. Även papper om det internationella körkortet till motormännen så att jag kan fylla min funktion som trafikfara även i den södra hemisfären.

Stressad! Det ska tilläggas att detta var innan jag spillde kaffe på hela magen och fick byta tröja. Win!

Våga vägra.

Jag bryr mig inte om du har hittat en ledsen ko på din farm. 61660329 (25e oktober) puckon, en jävla massa kossor. En fågel viskade i mitt öra att att en bekant, vi kallar honom Kurt-Inge, går upp klockan 5 varje morgon för att skörda. Kurt-Inges sambo är nämligen inte så nöjd med hans "missbruk" och har gett honom datorförbud på kvällarna för att få ut lite kvalitetstid. Kurt-Inge har fått bli morgonpigg. Men vad offrar man inte för en bra skörd.

Idag har jag mått som en mosad mördarsnigel. Man vaccinerar sig för att man inte vill bli sjuk. Ironiskt. Men jag är glad ändå. Om jag reagerade såhär på vaccinet hade svinis antagligen utrotat mig innan jag hunnit säga nöff.

Nejtack!

Vart är solen?

Kanske, kanske finns den där uppe. Och andra sidan har jag inte sett den på ett tag så det är klart att man blir misstänksam. Men annars är grått en ganska härlig färg, beräknelig, pålitlig oföränderlig. Uppskatta det monotona för snart kommer vårens färger att sticka i ögonen igen. Nej, nog med sarkasm. Vi behöver lite färg. Gör dina medmänniskor en tjänst, ta på dig en färglad halsduk. Eller annat valfritt, färgglatt plagg för den delen!

Idag har jag blivit vaccinerad mot svinis. Jag lever än.

13 timmars sömn.

I natt sov jag 13 timmar. Vad hände där liksom? När väl bestämde mig för att vakna rörde kjag mig inte många meter från sängen. Jag äter nästan alltid knäckebröd till frukost. Jag äter även nästan alltid frukost i sängen. Varje kväll när jag ska gå och lägga mig känner jag mig något dum.

När jag var nere i centrum förut såg jag en kille i kjol. Han såg ganska självsäker ut. Antingen är det den nya heta trenden eller också var han trött på morgonen och förväxlade byxorna med hans hångels utstyrsel. Intressant klädval var det i alla fall. Tumme upp på det.

Knäckebröd i sängen. Onödigt.

Knoll och Tott?

M: "Vad hade du gjort imorgon om det var din sista dag?"
E: "Då skullle jag råna en bank och ge bort allt till välgörenhet, åka till karibien bara för att se en havssköldpadda, hoppa fallskärm från eiffeltornet, äta drakfisk, ta dyk certifikat och antagligen prova någon halucinogen drog om jag hade tid. Sedan hade jag avslutat med att hoppa från Ayers Rock för tydligen får folk som dör där en liten fin guldskylt. Du då?"
M: " hmm.. Jag hade nog belånat upp min lägenhet några hundra tusingar för att kunna finansiera allt först. Sedan hade jag tagit första bästa flyg till Australien för att fånga dig i min famn när du faller. Sedan hade jag sagt 'sug min röv' och skjutit mig själv i skallen. Romantiskt va?
E: "Ja, väldigt."

Tastes like mmm!

Den som genmanipulerade fram de små, söta, gröna grapefrukterna jag köpte idag borde få nobelpriset.

Kors i taket...

...CSN har äntligen fått näven ur och skickat mina papper. Jag ringde och rörde om lite i grytan och vips var det löst. Greta fixade, henne kan man minsann alltid lita på.

Idag är en sådan dag när man bara vill lägga sig i soffan och självdö. Jag bekämpade den lusten och studsade ner till centrum i ösregnet och åt frukost med min föredetta partner in crime och partykompanjon Danne som hade vägarna förbi. Våran djupa konversation stördes av att en lätt panikslagen tant med grov finsk brytning ropade ut ett viktigt medelande: "Elsa, ditt sällskap väntar på dig vid informationen". Hon var visst vilse. Så jävla typisk Elsa.

Nu ska jag i alla fall lägga mig i soffan och självdö lite.

Emelie enligt Danne. Hans minne är visst lite suddigt.

Halloween.

Igår var det Halloween. Jag och Johanna gick såklart på maskerad. Jag gick utklädd till svininfluensan. Det kändes helt rätt. Som de fina representanter vi var för det svenska kulturarvet blev vi fotograferade av en spansk tidning och vi framkallade även ett och annat fnitter (asgarv?) hos förbipasserande. Variationen på utklädnader i vårat lilla sällskap var imponerande. Vi bjöd på allt från Obama och Rambo till Piloter Top Gun style. Efter en lång natt ikluderande förfest, fest och efterfest vaknade jag mer död än levande vid tvåtiden. Jag och Johanna stannade i stan och såg finalen mellan IFK och AIK. Resultatet är ett bannlyst samtalsämne. Sedan rullade vi iväg till en mysig thairesturang och käkade frulle fortfarande i full mundering. Klockan var då strax efter fem. Jag var nöjd med det. Stabil prestation.

Jag vaccinerar Johanna. Mina öron åkte av illa kvickt. De var inte studsvänliga så att säga.

Dracula och Obama.

Pilot.

Svinis.

Mitt i prick.

En bekant till mig jobbar som brandman. Han berättade för mig att han hade åkt ner för nordens längsta brandstång:

E: "Gör det inte ont i händerna?"
M: "Nej men jag skulle inte rekommendera att åka naken."
E: "Way to spoil all the fun. Det hade jag ju lätt gjort annars."
M: "Jo jag vet, det var därför jag sa det."

Han är minsann en av de grönaste äpplena i skålen. Ju fler närvarande brandmän som desto bättre. Det kan ses som en form av marknadsföring. Aggressiv marknadsföring. En halvt synskadad brandman är bättre än ingen brandman alls som man brukar säga.

Jag tänkte på nordens största (grövsta?) brandstång. Därav leendet.