Nu är jag färdigpackad. 20 år tryggt men något tight nedpackade i två tunga väskor. Jag känner mig skönt oförberedd och det är nog det som är charmen med det hela. Att kasta sig ut och se vart det bär. Att veta att det med all säkerhet leder till ett varmt land med långa stränder och solbrända surfare känns stabilt. Nu peppar jag mest för att överleva flygresan. 32 timmars ren tortyr. Träsmak i röven, svettlukt och flygplansmat. Planen är att svepa en gin och tonic eller fem och göra det jag gör bäst. Då har jag med andra ord lite att välja på, jag är ju så mångfacetterad.
Om du liksom jag är nyfiken på hur detta ska arta sig kan du följa mig genom att klicka här . Himla fiffigt, eller hur?
tisdag 1 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det går inte att vara förberedd. Jag tänker alltid att man ska vara f ö r b e r e d d, men det går inte. Det är bara att åka med och ta det som det kommer... spännande och kul!
SvaraRaderaNej visst är de så och det är det som är tjusningen!
SvaraRadera