Rumpsvett och "faktiskt"

Idag har jag och Johanna varit effektiva, ätit lunch på stan och sedan rastat valkarna i behagligt tempo. Måste väl erkänna att träningen var något halvhjärtad men vi kacklade desto mer vill jag lova. Fick i alla fall upp värmen så pass att jag lämnade fina rumpmärken på maskinerna. Det tycker jag är mysigt. Särskilt med tanke på hur mycket torkat rumpsvett det måste finnas på maskinerna redan innan. Men jag är inte sen att lämna mitt bidrag, dra mitt strå till stacken så att säga. Skulle man utvinna DNA från svettet på maskinerna skulle man antagligen få ut tillräckligt för att skapa en sprillans ny person. Eller kanske i alla fall ett marsvin.

Johanna påpekade att jag säger "faktiskt" väldigt mycket:
E: "Jag måste sluta säga faktiskt, faktiskt"
J: "..."

Det är sant, faktiskt!