torsdag 29 oktober 2009
Ett litet missöde.
Jag var precis ute och luftade mina lurviga i det fina höstvädret. Jag trampade på en groda. Den blev platt. Så typiskt. Och andra sidan hade han antagligen frusit ihjäl i vintereländet inom en snar framtid. En lång, utdragen och plågsam död. Skallrande tänder och frusna leder. Vid närmare eftertanke kan det nog klassas som barmhärtighetsmord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är hemskt, men samtidigt är det ju skönt att du ser det från den ljusa sidan och konstatera att du ändå räddade den, på ett sätt :)
SvaraRaderaÄr livrädd för grodor, jag vill inte trampa på dem! Så äckligt att höra hur det knackar under foten. Blä :)
Den stackars lilla grodan. Han hade aldrig överlevt vintern.
SvaraRaderaJa usch det är en riktigt äcklig känsla. Sedan är de ju tydligen utrotningshotade med så man känner sig lagom lyckad när man lyckas ha ihjäl en. Fast jag tror inte att han som kom till den slutsatsen har varit i fors.