Box är bra har jag hört.

Idag har jag boxats på gymmet. Synen av Johanna komma springades mot mig viftandes med boxhandskar är något man måste vara mentalt föreberedd på. Stackars Johanna behöver antagligen terapi efter att ha sett mig komma studsandes helt okontrollerat. Svetten rann och kordinationen kunde liknas vid en epileptisk flodhästbäbis. Det var en fotograf där. Tänker lämna resten osagt.

Nu ska jag suga in magen, däcka i sängen och be till träningsguden att jag kan böja mina leder imorgon.

Observera min högst omusklade arm. Det var därför kängurubäbisen vågade komma så nära.