Händelseförlopp: Jag tar fram kläder jag ska ha på mig idag. Inklusive ett par, det vill säga två strumpor. Jag lägger högen på hyllan i badrummet. Duschar. Jag kliver ur duschen och bär ner kläderna till mitt rum. I färd med att klä på mig märker jag att jag nu bara har en strumpa. Jag tittar i badrummet. Inget. Jag letar längst med golvet på vägen ner till mitt rum. Inget. Jag vänder upp och ner på mitt rum. INGET. Hur kommer det sig att hur man än gör slutar det alltid med att man bara har en strumpa? För det finns faktiskt alltid två till att börja med. Det måste finnas ett helt berg av "den andra strumpan" någonstans i mitt hus.
Ett litet sidospår. När jag var ute och sprang imorse och var påväg hem sprang jag igenom området. I en av grannarnas trädgård stod Sop-Lars (Smeknamnet kommer ifrån hans vana att gå igenom sopor som inte sorterats ordentligt i soprummet och leta upp brev och dylikt som innehåller folks namn så att han komma och knacka på dörren för att klaga.) och hans polare och sågade ner grannarnas träd. De lär få sig en chock när de kommer hem och ser att trädet är borta. Det är härligt med sådana orginal. Man slutar aldrig att förvånas och det är alltid härligt med ett gott skratt. Och skratta kan jag göra så länge det inte är mitt träd de sågar ner!
onsdag 16 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar