Jag ska börja med att poängtera att jag var väldigt trött igår kväll. Ändå tog jag mig i kragen och gick på bio mina tjejkompisar. För att jag skulle lyckas hålla ögonen öppna i två och en halv timma drack jag en stor, stark kaffe. Kanske inte så välbehövligt eftersom Tarantino och Brad "Dösnygg" Pitt visade sig vara en väldigt underhållande kombination. Smartast hade det kanske varit om jag hoppat över kaffet, koffein tenderar att göra mig smått hyperaktiv. I vilket fall som helst var filmen en fiktiv tolkning av andra världskriget och man skulle kunna beskriva stämningen i biosalongen som aningen tryckt eftersom det alltid verkar vara ett dilemma för folk att klura ut om det är acceptabelt att skratta åt ämnet eller inte. Hur som helst kom den första scenen med farbror Adolf som en blixt från klar himmel:
*Hitler bankar näven i bordet*
"Nein, nein, nein, nein!"
Biosalongen var helt knäpptyst.
Jag vet inte om det var en chockreaktion till det plötsliga scenbytet eller Hitler i sig, men i den annars knäpptysta biosalongen gjorde jag mitt bästa för att kväva mitt helt okontrollerade, ostoppbara asgarv. Det lyckades inte så bra. Jag lät lite som jag skulle kunna tänka mig att en gris skulle låta om man kittlade den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar