Det härliga svenska höstvädret.

Jag tar alltid bilen till gymmet. Jag tar alltid bilen till gymmet. Jag parkerar alltid så nära dörren jag kan, man vill ju inte behöva gå längre än nödvändigt (ironi?). Förutom idag. Fick en helt fantastiskt snilleblixt: Idag går jag till gymmet. Det var mer tur än skicklighet att jag packade ner fyra extra tröjor i gymväskan för efter att jag och johanna hade mösat oss igenom ett inte helt ambitiöst gympass öppnade jag ytterdörren och självklart öser regnet ner utanför. Jag och väderguden går inte hand i hand idag för att hålla en diplomatisk ton (egentligen tycker jag att väderguden kan ta sig i röven). Nu ska jag ta en varm dusch. Idag har jag lärt mig att jag alltid ska ta bilen till gymmet.

Är jag föresten den enda som inte tittar på idol?

Såhär glad var jag med min fina flaska och fem tröjor innan jag öppnade ytterdörren.

Brrrrrrr! Men miljövänlig är jag.

Det är 0,7 grader ute. Det är faktiskt inte helt godkänt. Jag kommer inte köpa några vinterkläder i år (notera de bara benen på bilden) och jag gav bort de flesta jag hade i våras. Slutsats: Jag kommer få frysa fram till första december. Hur som helst har jag hört att hjärnan inte behöver lika mycket syre och energi när man är nedkyld. Miljövänligt och bra det där. Svanenmärkta Emelie, så att säga.

"Vilken fin mössa du har"

Lycka är att få en solros av en vilt främmande människa på stan. Han tyckte att min mössa var fin. Fick tydligen mig att se ut som en liten ryss. Jag blev överlycklig och gav honom en kram. En helt slumpmässig gest av vänlighet. Det var en fin dag idag, hela Göteborg log. Det är dagar som denna jag kommer att sakna.

Äntligen!

Jag har löst mina CSN-bekymmer för den här gången. Det var verkligen på tiden. Den här gången fick jag prata med Madelene, henne ska jag minsann fråga efter nästa gång. Nu ska jag bara springa förbi en brevlåda och: voilà! Ekonomiskt stöd i min pengartorka är arrangerad.

Jag funderar på att langa en helspontan utflykt till Stockholm och Norrland. Jag har trots allt bara två månader kvar. Det finns en del människor jag vill hinna träffa innan jag flyr fältet.

Nu ska jag in till Göteborg och springa lite ärenden. Det låter så viktigt och bra.

Sushi med mera.

Sushi, kärlek i en liten plastlåda.

Idag frågade en kille mig om vi skulle tävla i vem som kunde springa längst på löpbandet på gymmet. Han är alltid där när jag tränar på förmiddagen och jag har alltid tyckt att han verkar lite konstig. Inte bara för att han haltar på ena benet, har en vänsterhand som hänger i en konstig vinkel från armen och för att han har långt hår och flint, utan även för att han alltid säger så konstiga saker. En gång frågade han mig varför jag gjorde ordning håret innan gymmet. Det gör jag inte. I alla fall så sprang jag längre än honom. Hade varit pinsamt att förlora mot någon som haltar.

Sedan åkte jag på utflykt med min syster till Kungälv. Det var långt.

Jag tror att jag dansar.

Favorit i repris.

Ungefär varannan söndag kommer två äldre män in på resturangen och ska äta lunch. Varje söndag de förgyller vår dag med sin närvaro klämmer den ena (som uppenbarligen inte heter Jeppe) fram ett skämt. Alltid samma skämt (varför ändra på ett vinnande koncept?):

"Hörru Jeppe, de har visst lammkött på menyn idag."

Han är så himla fyndig den där gubben tycker jag. Idag kände jag mig lika klämkäck själv så jag levererade ett riktigt verklighetstroget "Bäääääh".

Heliga Vegemite.

Imorse läste jag Australiensiska nyheter från www.news.com.au till mitt morgonkaffe. En av toppnyheterna idag är att det har kommit en ny version av vegemite. Den har även fått ett nytt namn: isnack 2.0. Detta har skapat vilda protester bland våra vänner down under. Ett land med en obrytbar, ovillkorlig kärlek till ett pålägg vars smak och konsistens påminner om en halvt upplöst buljongtärning. Att ändra på detta vinnande koncept verkar vara ett brott mot nationen. Att tillsätta mjukost och ge den ett nytt namn är landsförräderi. Jag har fått smaka på otaliga smörgåsar av olika entusiastiska Dundees som hävdat att: "Nej du kan inte ogilla Vegemite, den som gjorde den förra smörgåsen måste ha gjort fel." Jag kan inte säga mer än förlåt. Det smakar jäst buljong. Att denna nyhet är den tredje mest lästa idag, före nyheter om stimulans paket, finanskris och omkomna Australienare i Filippinerna talar verkligen för sig självt. Själv läser jag nyheten med ett leende och tycker att det är underbart att slippa läsa om död och elände till morgonkaffet.

Bilden är tagen från http://www.news.com.au/business/story/0,27753,26128916-462,00.html

Inför en stundande ekonomisk kris.

Jag har skramlat ihop och räknat. Pågrund av nedskurna timmar på jobbet öppnar nu Emelies Framtidsfond upp dörrarna för donationer. Pengarna kommer att spenderas i Australien på livsnödvändigheter såsom:

• Alkoholhaltiga drycker.
• Ny surfbräda.
• Mat (betraktas som en lyxartikel och mängden därför komma att skäras ner).
• Hyra.
• En och annan skolbok.

Förövrigt är alla backpackers i Sydney fullbokade över nyår. Detta kan bli ett mindre gupp i vägen för mina och Johannas planer. Men Johanna är rätt duktig på att bygga sandslott så om jag har tur bygger hon ett med två rum och kök. Det hade varit något utöver det vanliga!

Segast i stan.

Nog är jag det tröttaste jag vet. Jag har fastat på soffan och prognosen visar tydligt på att jag lär bli kvar här tills min rumpa vuxit fast. Eller tills jag blir hungrig, vilket borde vara om en stund. Mer peppad att röra på de mjuka, runda partierna blir jag inte av att veta att jag har M.t Everest i tvättstugan som jag måste ta itu med. Annars får jag gå naken och så kan vi knappast ha det. Säskilt inte om det fortsätter vara så kallt. Hurtig som jag är rotade jag faktiskt fram vinterjackan förut. Varmt och gött blev det. Jag gillar't!

En hand och en fot.

Ruffsa.

05.00

Vaknade, klädde på mig, borstade tänderna. Tandkrämen smakade urk. Vill dö.

Jag har en finne på näsan med.

Spillde gjorde jag också

Det ska bli en halsduk.

Förut gjorde jag en utflykt ner till syaffären och köpte garn till min blivande halsduk. En tant som stod och kollade på tyger petade sig jättelångt upp i näsan. Hon trodde nog inte att någon skulle se, fast jag avslöjade henne allt. Hon hade nästan hela fingret gömt där uppe. Jag skrattade och tänkte att det kanske kliade i hjärnan. Sedan hittade jag ett par pimpade stickpinnar (stickstickor, stickstrån?). De köpte jag så jag skulle känna mig lite coolare. Det fungerade bra.

På vägen hem hittade jag en nyckelpiga på min tröja. Jag undrar hur länge den hade suttit där och på lur. Hade säkert tagit snålskjuts ända från centrum. Vilken snåljåp!

Farmor?

Rumskompis?

Det blåser ute.

Jag behöver boende i Surfers Paradise i januari/februari. Nästan helt rumsren student bortskänkes. Jag är öppen för förslag. Kartong till strandhus, jag är inte kräsen. Så länge det inte är hål i kartongen, det blir så omständigt om det regnar. Fixar du städningen tar jag med mig muffins.

Nu ska jag sticka en halsduk. Grandma-style.

Regn och lite fåglar.

När jag promenerade hem från jobbet i förmiddags kom det en riktig störtskur. Som att någon verkade ha bestämt sig att hälla en hink över kungsbacka precis när jag gick utanför dörren. Eftersom jag inte hade något paraply fanns det inte mycket hopp att hålla sig torr så jag gick hem i lugn och ro. Så var dagens dusch avklarad. Jag har ett hål i sulan på min sko så jag fick ett fotbad på köpet med. Det var en fin bonus.

Föresten så har risken att träffas av fågelbajs i kungsbacka ökat drastiskt idag. Jag och Johanna halvsprang in på cafét efter att vi såg monsterflocken med fåglar i himlen efter att vi hade tränat. Det var dumt att jag inte hade något paraply då heller. Ska minsann börja bära med mig det i förberedande syfte.

Lite Fåglar.

Morgonhumör.

Att gå upp klockan sex på morgonen är ungefär som att försöka bajsa ut en kotte mot fibrerna. Det resulterar i att man ser ut ungefär såhär:

Stiligt.

Sömn är för suckers.

Idag har jag konsumerat sjuka, nästan omänskliga mängder koffein. Tokdumt. Imorgon börjar jag jobba klockan sju. Skitjobbigt. Och så är det höst med, för det är nog livat. Det börjar bli dags för vinterpäls och späck. Helt klart.

Titta så mörkt det är ute.

Koffein tack.

Jag måste erkänna. Jag gick aldrig ner och köpte boken. Johanna vill fika innan gymmet så jag slår två flugor i en smäll. Lat som jag är. Jag behöver mig en redig koffeinkick innan passet idag. Jag skyller nämligen min dåliga prestation igår på förmycket blod i koffeinomloppet. Ja, jag är jätteberoende. Om jag försökte sluta skulle jag antagligen dö.

Nu ska jag göra mig en god jordgubbsshake och mösa mig till gymmet (och cafét). Det gäller att mota barbapappa i dörren så att säga.

Föresten, jag åker snart. Tänkte bara påminna om det. Glad gubbe.

Livets dryck jaaaa.

Barbapappa

Igår på gymmet kände jag mig som Barbapappa i mitt rosa linne; tjock och rosa! Det tar jag igen idag.

Jag har fått i bakläxa av Sam att simträna. Jag måste sluta simma som en drunknande säl, annars får jag inte surfa med de stora pojkarna. Jag tror att jag ska köra kamikazestilen och lära mig den hårda vägen istället. Jag vill inte simträna. Yoga är bra, det kör vi på!

Nu ska jag gå och köpa Flickan som lekte med elden, för jag vill se filmen. Då måste jag såklart läsa boken först.

Barbapappa surfar.

Tankspridd frulle.

Det är så tyst och stilla idag. Jag äter en skål med turkisk yoghurt  och funderar över vad som har varit och vad som kommer, över val jag gjort och inte gjort. Snart är det bara två månader kvar. Jag fick mitt Confirmation of Enrolment Certificate idag. Det får man när man har skrivit på ett avtal med skolan och betalat in en del av första terminsavgiften. Nu är jag alltså godkänd att söka mitt Australiensiska studentvisum. Två månader kommer flyga förbi, precis som det halvår jag har haft hemma hittills har gjort. Det kliar i fingrarna, jag har spring i benen. Det bubblar, det bubblar nästan över. Jag är lycklig.

Rex och Kat sitter på stenar som luktar weed i älskade Byron Bay.

Brööööst!

Idag är jag trött men det är berättigat för det är söndag och jag har jobbat hela dagen och sett på film halva natten. Som tur var var kocken fortfarande full från gårdagens hyss när han kom till jobbet imorse. Det tyckte jag var kanonbra för det fick mig att framstå som riktigt redig. Men jag piggnade allt till när jag gick ut i resturangen under lunchen och såg en nybliven mamma sitta och amma i mitten av matsalen bland alla andra gäster. Jag tycker det är intressant hur det helt plötsligt blir accepterat att slänga fram tuttarna hur, var och när som helst när man ammar. Det blev inte en trevligare upplevelse av att de hade hängt i backen om hon inte suttit ner heller. Min matlust flydde illa kvickt ner för balkongen.

Mot slutet av lunchen framförde även en liten gubbe att potatisgratängen var svårtuggad. Jag tyckte det var lite roligt så jag erbjöd mig att tugga den åt honom. Han tyckte inte det var lika kul som jag.

Passande?

Humor...?

Gäst: "Har du några bakverk att bjuda på idag?"
Emelie: "Jahadå. Jag har muffins, kanelbullar, lite olika sorters biskvier och bärpaj."
Gäst: "Nej jag menar BAKverk!" *klappar sig på rumpan*
Emelie: "..."

Lördagsmorgon.

Det luktar kobajs ute. Det märkte jag när jag öppnade fönstret för att få lite "frisk" luft imorse. Fast jag gick en morgonpromenad ändå, gödsel ska nämligen vara nyttigt har jag hört. Jag suger in energin genom luftvägarna. Gött! Jag kommer vara superservitrisen idag.

Nu ska jag springa till jobbet för jag är sen.

Slapp-Fredag

Det är en sådan kväll när man vill dra en filt över huvudet, äta sig gött mätt på choklad, se en dålig film, somna och lämna dregelfläckar på kudden. Det ska jag göra nu. Fast först av allt ska jag byta lakan, jag åt knäckebröd i min säng förut så nu det är alldeles smuligt och stickigt. Inte så värst bekvämt.

Blåbärsmuffins!

Det är fredag och jag har inte försovit mig (än). Jag kan i och för sig inte påstå att jag var så redig att jag gick upp när klockan ringde. Icke! Anledningen till att jag inte försov mig är enkel: Jag somnade aldrig. Självklart halkade jag däremot i trappan till soprummet, brände mig på kaffet och för att kompensera för att jag inte försov mig glömde jag ta på mig en tjock tröja när jag struttade ner till jobbet hela en och en halv timme tidigare än nödvändigt imorse. Det är inte varmt klockan fem på morgonen (natten?) i Kungsbacka. Hur som helst drog jag igång Stora Muffinsbaket med stort "S" på jobbet vid fem-tiden. Blåbärsmuffins blev det. Sedan kom Robert. Han fick en muffins och vi hade en hetsig diskussion om ifall killar ska stå eller sitta när de kissar. Vi kom inte fram till något vettigt. Vilken tokig start på fredagen!

När jag slutade jobbet övertygade jag mig själv om att gå en promenad. Jag såg en lyktstolpe som någon hade klätt ut till tomte och skrattade högt. Det var tur att ingen hörde. Jag hade mössa på mig, för det var faktiskt kallt imorse. När jag hade gått en stund blev mitt huvud jättevarmt. Nu ligger min lugg slickad mot pannan, fast jag är glad ändå.

 Mums!

Följ min blogg

Snart är det fredag.

Imorgon kommer jag att försova mig till jobbet, halka i den daggiga trappan ner till soprummet och bränna tungan på morgonkaffet. Det gör jag varje fredag. Utan undantag.

Idag glömde jag min vattenflaska hemma när jag skulle träna. Det är tur att killen i receptionen är så snäll. Jag fick låna en flaska och slapp köpa en ny. Den smakade annanas, han hade nog haft juice i den. Det vat gott! Jag hoppas att han inte hade svininfluensan. Hade han det har jag i alla fall sparat trettio kronor. Ibland får man göra vissa uppoffringar.

CSN som sagt.

Hur myket pengar man kan få från CSN bestäms av det "kapital" man äger. Det tyckte jag var lite luddigt. Därför ringde jag till CSN (igen) och höll alla mina tummar för att Inga-Lill skulle ha kafferast. Det hade hon också. Jag fick prata med Britt-Marie. Hon har med all säkerhet inte fått ligga sedan hon var 30, vilket inte var under 80-talet. Hon sa att kapital är en definitionsfråga (jasså?). Jag frågade hur hennes morgon hade varit och hon sa att den hade varit bra. Jag tror att hon ljög.

Bittra tanter med dubbelnamn på CSN gör mig en gnutta frustrerad.

Kärlek till min strumpförsäljare!

På Stadium.
Emelie: "Jag behöver ett par strumpor också."
Försäljare: "Vilken färg? Svarta eller vita?"
Emelie: "Hmm. Svarta."
Försäljare: "Gött! De behöver man inte tvätta så ofta."

Mitt i prick. Den här grabben har förstått grejen. Honom ska jag minsann köpa mina strumpor hos oftare!

Ahaaa! TVÅ likadana strumpor!

Solen avslöjar..

Som en fin avslutning på min ganska så överaskande produktiva dag var jag inne i vårat kära Göteborg och drack en lite besk chaité med Sara. Det var mysigt. Jag såg en gubbe som såg ut precis som jultomten fast utan luva. Attans att jag glömde kameran.

Även fast det var lite kyligt i luften tittade solen fram. Då märkte jag till min förskräckelse att det inte bara var mitt blonda huvud som blänkte i solen. Detta får åtgärdas ikväll. Det är lite tidigt för vinterpäls.

I mitt koffeinrus kom jag även på att jag ska sticka mig en halsduk. Det blir spännande.

Gött!

Vart tar den andra strumpan vägen?

Händelseförlopp: Jag tar fram kläder jag ska ha på mig idag. Inklusive ett par, det vill säga två strumpor. Jag lägger högen på hyllan i badrummet. Duschar. Jag kliver ur duschen och bär ner kläderna till mitt rum. I färd med att klä på mig märker jag att jag nu bara har en strumpa. Jag tittar i badrummet. Inget. Jag letar längst med golvet på vägen ner till mitt rum. Inget. Jag vänder upp och ner på mitt rum. INGET. Hur kommer det sig att hur man än gör slutar det alltid med att man bara har en strumpa? För det finns faktiskt alltid två till att börja med. Det måste finnas ett helt berg av "den andra strumpan" någonstans i mitt hus.

Ett litet sidospår. När jag var ute och sprang imorse och var påväg hem sprang jag igenom området. I en av grannarnas trädgård stod Sop-Lars (Smeknamnet kommer ifrån hans vana att gå igenom sopor som inte sorterats ordentligt i soprummet och leta upp brev och dylikt som innehåller folks namn så att han komma och knacka på dörren för att klaga.) och hans polare och sågade ner grannarnas träd. De lär få sig en chock när de kommer hem och ser att trädet är borta. Det är härligt med sådana orginal. Man slutar aldrig att förvånas och det är alltid härligt med ett gott skratt. Och skratta kan jag göra så länge det inte är mitt träd de sågar ner!

Lagom effektiva jag.

Det handlar om effektivitet. Få ut så mycket som möjligt av sin tid. Jag är dock inte så effektiv. Jag vet inte varför men jag är världsbäst på att lulla omkring och sedan inse att jag har slösat bort två timmar av min dag på att ta på mig kläder och ta mig ut till köket för att äta frukost. Slutresultatet blir ALLTID att jag får stressa som en blådåre för att hinna med det jag ska. Idag var precis en sådan dag. Jag var uppe tidigt och gick en promenad. Kom hem. Gjorde ingenting. Poff. Klockan är kvart över 2. Ska hämta Johanna halv tre. Lyckat. Det blev en vända till Sisjön och jag investerade i ett par nya springskor för att slippa se ut som en förlamad anka av smärta efter jag har sprungit. Efter det var jag självklart tvungen att testa mitt inköp så vi åkte till gymmet och tränade ett pass. På mitt gym tränar det förövrigt en görsnygg kille som jag inte sett förän första gången igår. Han ställde sig på löpbandet brevid mig. Jag vände på huvudet och välte nästan på bandet av chocken. Det är vad jag kallar en trevlig överraskning! Tumme upp på det.

Spindäääl!

Jag skulle precis ta ett gulligt foto att använda till min CV. Finn ett (stort) fel!

Üsch!

En hälsning till CSN.

När man ska ansöka om studiemedel hos CSN får man en blankett på ett A4 som man ska fylla i. Till den blanketten får man en instruktion på två och ett halvt A4 om hur det ska göras. Instruktionerna dock inte mer än slöseri på träd. De borde användas som toalettpapper för att kompensera. Jag ringde till Inga-Lill på CSN. Hon borde nog överväga att ta sig en pepparkaka eller två till kaffet på morgonen så att hon blir snäll, eller byta jobb.

Inglorious Basterds och en mindre politiskt korrekt reaktion.

Jag ska börja med att poängtera att jag var väldigt trött igår kväll. Ändå tog jag mig i kragen och gick på bio mina tjejkompisar. För att jag skulle lyckas hålla ögonen öppna i två och en halv timma drack jag en stor, stark kaffe. Kanske inte så välbehövligt eftersom Tarantino och Brad "Dösnygg" Pitt visade sig vara en väldigt underhållande kombination. Smartast hade det kanske varit om jag hoppat över kaffet, koffein tenderar att göra mig smått hyperaktiv. I vilket fall som helst var filmen en fiktiv tolkning av andra världskriget och man skulle kunna beskriva stämningen i biosalongen som aningen tryckt eftersom det alltid verkar vara ett dilemma för folk att klura ut om det är acceptabelt att skratta åt ämnet eller inte. Hur som helst kom den första scenen med farbror Adolf som en blixt från klar himmel:
*Hitler bankar näven i bordet*
"Nein, nein, nein, nein!"
Biosalongen var helt knäpptyst.
Jag vet inte om det var en chockreaktion till det plötsliga scenbytet eller Hitler i sig, men i den annars knäpptysta biosalongen gjorde jag mitt bästa för att kväva mitt helt okontrollerade, ostoppbara asgarv. Det lyckades inte så bra. Jag lät lite som jag skulle kunna tänka mig att en gris skulle låta om man kittlade den.

När du får oväntat besök.

Jag har visst inte bara dammkaniner, jag har paddor också. Hittade den inte så lille krabaten bakom min gardin. Jag undrar hur länge han har suttit där och ugglat.

Konsten att göra det man "borde".

Det luktar storstädning. Mitt rum ser ut som de centrala delarna av Baghdad (ingen hit såhär års). Jag sveper en Monster och tar itu med saker-jag-borde-gjort-för-länge-sedan-men-struntat-fullkomligt-i-för-att-jag-är-lat. Förövrigt var jag uppe med tuppen idag. Klockan åtta studsade (= 10a på överdiftskalan) jag ur sängen. Jag gillar inte att vakna till väckarklockor. Hade jag fått som jag ville hade väckarklockor tillverkats endast med snoozeknappar. Efter nästan tjugo år av tid att reflektera är min slutsats att jag inte är gjord för tidiga morgonar. En observation som understryks av bland annat mitt otroligt opositiva morgonhumör. När klockan ringer på morgonen spelar det ingen roll att polarisarna smälter, folk svälter i tredje världen eller att minst 5700 människor dör i HIV och AIDS varje dag så länge jag får vända mig om, dra täcket över huvudet och somna om.

Emelie vs. Gäst 1-0

Gäst: "En pytt i panna tack."
Emelie: "Hur vill du ha äggen? Stekta på ena sidan eller på båda?"
Gäst: "På kanten"
Emelie: *Lägger ägget på kanten*
Gäst: "Alltså jag skämtade. Ena sidan.. Båda.. Kanten.. Eh.. Inte så roligt kanske."
Emelie: "Nej man kan ju inte lyckas jämt. Ett poäng för ansträngning i alla fall."

+1 extra poäng för den asgrymma rallysladden jag gjorde med golfbilen (max 20 km/h) när jag körde matleverans till kiorren idag. Vrålåket är grönt och bromsar sig själv i nedförsbackarna så att inte det fina folket ska få sladd och volta i det blöta gräset. Så hade vi ju inte kunnat ha det.

Har man tråkigt får man underhålla sig själv.

Första pris för snällaste anställd går till Emelie hennes tappra akutinsats i kiosken denna eftermiddag. Efter ett lugnt frukostpass uppe i resturangen, ett klädombyte och en sväng till mataffären satte jag mig i bilen och körde ner till "kiorren". Där satt jag i fyra timmar och roade mig med diverse trams i brist på annat. Jag hade i genomsnitt 2.5 gäster i timman (0.5 = hund, dvärg, radiostyrd golfbag osv.). Men ibland får man ha turen på sin sida. Jag lyckades få igång den gamla radion. Dock fick jag bara in en kanal, Radio Halland. Lycka är att lyssna på "Juppie med Göran" en hel eftermiddag. Gamle Göran skulle nog inte må dåligt av en kanna kaffe, eller tre. Efter att ha lyssnat på hans monotona röst i närmare en timma slumrade jag till med pannan mot bänken. När jag vaknade ca tjugo minuter senare hade inte en enda gäst kommit förbi. Eller också såg de mig sova och ville inte störa min skönhetssömn. Ett nytt radioprogram hade ersatt farbror Göran. Det var på finska. Så tokigt. Om jag fortsätter i det här tempot får jag nog passa så att jag inte får magsår.

Nämnde jag att jag hade tråkigt?

Imorgon kommer jag att veta att jag lever. Efter ett redigt kombinationspass som fick valkarna att flämta efter andan och en skön morgonpromenad på två timmar känner jag mig lite som överkokt spaghetti. Den klämkäcka tanten som höll i passet på gymmet gjorde mig riktigt imponerad. Det kan nämligen inte vara lätt att se så förbannat lycklig ut samtidigt som man sitter på en motionscykel och får ont i rumpan. Hon kanske i och för sig hade en sådan där de luxe variant med mjuka kuddar. Det hade förklarat ett och annat. En sådan önskar jag mig i julklapp. Förövrigt måste hon ha varit närmare femtio, en passande ålder för tre magpiercingar. Just det, TRE! Vart och hur de var placerade tänker jag inte gå in på. Det känns mer spännande att lämna lite åt fantasin.

Jag har fastnat med näsan i en bok. Nästa läsare får behaget skrapa snorkråkor från början till slut. Jag har nämligen inte tänkt att lyfta på näsan förän sista bokstaven är tydd.

Fotbollskväll och bristande entusiasm hos testosteronhalvan.

Ikväll har vi sett på fotboll. Sverige mot Malta. För att summera det hela: Förjävla rövdåligt presterat, Sverige! Bättre blir det inte av Zlatans "Jag-tar-hela-det-maltesiska-landslaget-själv" attityd, kanske inte helt befogat. Hur som helst höjdes standarden på kvällen drastiskt när Markus Berg blev inbytt, han råkar nämligen vara GP (=Görporrig). Mina ambitioner att bli fotbollsfru skjöt i höjd och kunde inte ens tas ner på jorden igen när Zlatte bestämde sig för att ta av sig tröjan och spatsera runt som en annan hantupp i slutet av matchen. Som grädden på moset bytte Lagerbäck in Hysén och mitt Göteborgska hjärta klappade lite extra när våra blåvita landslagstjommar anföll Malteserna!
Så där satt vi bänkade framför tvn, fyra glada och entusiastiska tjejor och tre pojkar som inte var alltför engagerade i matchen. Medan den feminina andelen av gänget skrek till matchen satt killarna framför facebook, helt hypnotiserade av farmville. Det verkar vara vad de coola katterna ägnar sig åt. Jag får helt enkelt inse att jag inte spelar i den ligan. Jag har väldigt svårt att förneka att jag hellre sitter med en öl i näven och skriker till matchen, även om det råkar vara en match tråkigare än pensionärtouren i golf. MEN, jag måste ge tumme upp för Johanna som var engagerad nog att ta på sig en Sverigetröja dagen i all ära. Vilken insats!

Fortsättningen.

Nu var det allt ett bra tag sedan jag kom hem. Fast det känns som igår. Och sjutton vad mycket jag har hunnit med. Framförallt jobb men jag har också roat mig med att sätta framtidsplaner i verket. Efter många om och men (med betoning på många) lyckades jag få ordning på min universitetsansökan och blev antagen till Griffith University på guldkusten i Australien. Har en enkel biljett bokad till Sydney den första december och jag har köpte en STOR ryggsäck som jag ska belasta min rygg med i tre månader innan skolan börjar. Det kan tyckas att jag har kommit en bra bit på vägen, men skenet bedrar! Att flytta till andra sidan jorden kräver mycket mer förarbete än jag kunde ana (Plan A var att packa en väska och dra).
Jag ska:

1. fundera ut hur jag ska bo
2. ansöka om studiemedel
3. ansöka om student visum
4. fixa ett internationellt körkort
5. teckna försäkring
6. söka stipendium
7. hittat mig en australiensisk pöjk så att jag får stanna i landet.

Jag reserverar mig för ändringar och tillägg.

Så det är så det ligger till. En liten nulägesrapport. Nu ska jag äta upp mina knäckebröd med Mor Matildas kokta skinka på, sedan ska jag promenera ner till gymmet. Jag är allt bra redig när jag sätter den sidan till!

Griffith University, Queensland, AUSTRALIA!