Idag gick jag skitvilse.

Jag borde inte få vistas ute utan karta, kompass, GPS och chipmärkning. På vägen hem från Brisbane bestämde jag mig för att stanna i Helensvale och handla lite eftersom det ekade lite i kylen igår kväll. Himla fiffigt tänkte jag när jag fyllde 3 påsar proppfulla med mat. Efter jag kliat mig lite i huvudet lyckades jag hoppa på rätt buss hem och jag var nöjd. Jag frågade busschauffören om han kunde säga till mig när jag skulle hoppa av och käck som han var gjorde han det. Väl av bussen inser jag att jag inte känner igen mig alls. Jag snurrar runt några varv på samma punkt och inser att chaufförjäveln har lurat mig. Sådär lagom nöjd börjar jag gå i den riktning jag tror leder hem. Det var SKITFEL. Efter att ha släpat omkring på 3 tunga påsar i ca 2 timmar, snubblat på en och annan trottoarskant och uppfunnit ett helt lexikon av nya svordomar såg jag i alla fall skylten på min gata. Killarna som oroat sig sönder och samman eftersom batteriet på min telefon som grädden på moset tog slut mitt i min misär fick sig ett gott skratt när jag snubblade in genom dörren. Ännu mer när jag berättade vart jag hoppat av bussen, det ska tydligen ta 10 minuter att gå där ifrån om man var lyckligt lottad nog att födas med lokalsinne.

En kvalificerad gissning av min rutt.