måndag 27 september 2010

Grandma stole my phone!

Japp, sa kan det ga nar inte haspen ar pa. En aldre dam tassade in pa jobbet igar och jag spenderade 20 minuter av min hogst dyrbara tid med att vara social. Efter att hon har gatt marker jag att min telefon ar borta. Attans! Jag forsoker ringa och slapar till och med mitt lata arsle ut pa gatan for att leta efter henne. Tantjaveln gick upp i rok. Cirka en timme senare kommer hennes barnbarn in pa kontoret med min telefon och forklarar hur hans mormor stoppat den i fickan och trott att det var hennes. Jag ska ocksa skylla mina hyss pa min alder nar jag blir gammal.
Idag ar jag ledig och nu ska det pluggas! Inga mer undanflykter... Ska bara stada sovrummet och badda rent sa min manfriend far en ren sang att sova i nar han kommer hem fran 10 timmar pa jobbet efter 3 timmars somn och minst 7 coronas for mycket. Sedan maste jag nog ta mig en andra promenad och mojligvis baka muffins. Men sedan ska jag banne mig plugga!

Jag tog mig en mysig morgonpromenad pa stranden.

onsdag 22 september 2010

Berusad professor och Ninja-katt.

Min business stats tutorial, the place to be en onsdag eftermiddag. Jag har for lange sedan kommit fram till att det ibland ar battre att stanga av oronen och inte lyssna nar nagon har nagot komplicerat att saga. Sarskilt nar personen i fraga fyller sin vattenflaska med vodka. Vilken lirare. Det forbattrar inte mina chanser att bli godkand i den har kursen men jag maste saga att det ar ganska underhallande och det ar ju en bonus. Ska jag nu misslyckas sa kan jag i alla fall fa skratta mig dit.

Tidigare idag fick jag ett sms av Rod, min lille kisse-katt hade smygit sig in i bilen imorse nar han skulle till jobbet. Han alskar att aka bil och tassade in nar Rod lastade in sina verktyg. Nar det var lunchdags fick Rod sig en trevlig overaskning. Max satt pa instrumentbradan och sag dumglad ut. Ninja-katt. Rod var glad over sallskapet och Max fick sig en utflykt till Brisbane. Win-win.

Ninja-katt nar han var liten

tisdag 21 september 2010

Jag disownar Sverige.

Jag skulle kunna skriva en roman om detta men jag har inte tid. Istallet for att argumentera vafor personer skulle rostat annorlunda, vilket jag antar har gjort en hel del dar hemma, tanker jag snabbt och latt bara uttrycka mina kanslor till de som drog sitt stra till skithuset och rostade in Sverigedemokraterna i riksdagen. Det skrammer mig hur vi tror att vi ar sa mycket battre an alla andra att vi inte tror att vi maste folja med i utvecklingen. Det skrammer mig annu mer att folk som uppenbarligen inte kan lasa, har sovit igenom hela skoltiden, aldrig pratat eller sypatiserat med en annan manniska eller ens anvant sig av sunt fornuft ens far rosta. Det sags att alla har ratt till en asikt. NEJ. Inte om den ar diskriminerande, framlingsfientlig och DUM. Mitt forslag ar att inskaffa dumhetsskatt for alla er javla idioter som inte fattar battre. Sverige och en alldeles for stor del av befolkningen kan ta sig i roven och jag hoppas ni alla far dalig karma. Fram till att detta misstaget har blivit fixat ar jag inte langre svensk.

Mitt nya TOALETTPAPPER!

fredag 17 september 2010

Ogoninflammation.

Japp. Ogoninflammation ar fiffigt. Igar kvall gick jag pa bio. Halvvags in i filmen var mitt oga sa dimmigt att det var som att se en halv film. Sedan blinkade jag; Det skulle jag inte ha gjort for sedan oppnade sig ogat namligen inte igen. Allt ar den javla Ibisfagelns fel. Hur som helst blev jag slapad till sjukhuset (bokstavligen talat). Dar insag jag snabbt efter att ha blivit talad till som en babis (jag ar svensk, inte efterbliven!) att jag var valdigt lagt prioriterad. Klockan var 10 pa kvallen och Rod skulle upp 4:30 imorse for att ga till jobbet. Kreativ som jag ar tankte jag skynde pa det hela lite och sa hogt: "Jag visste inte ens att man kunde fa klamydia i ogat!". Det hjalpte inte. Och Rod sag missnojd ut: "Nu tror alla att jag ocksa har klamydia". Det var vart forsoket. Jag gav i alla fall upp och akte till apoteket och overtalade dem att ge mig receptbelagde ogondroppar. Det funkade.

Nu jag jag till jobbet. Puh.

(Inga svenska bokstaver idag heller. Ar hemma hos Rod sa tankte vi skulle leka rebus.)


Ogoninflammation ar ackligt. Sahar ser jag ut utan.

torsdag 16 september 2010

Fågeljävel och dagen jag nästan dog.


Imorse tog jag mig en lugn och fridfull promenad till bussen. För omväxlings skull. Oftast springer jag eftersom jag ALDRIG kommer upp ur sängen i tid. Idag gick jag i alla fall i fridfullt tempo och filosoferade. Helt plötsligt kom en stor Ibisjävel flygande i full fart ur en buske och träffade mig i det högra ögat och gav mig ett rivsår på ögonbrynet. Den träffade mig så hårt att jag nu har en superattraktiv bula över mitt högra öga. Vad är oddsen?!

Eftersom klockan bara är 11 och inget annat spännande har hunnit hända tänkte jag berätta om förra torsdagen. Dagen jag nästan dog: Jag fick låna Rods bil eftersom jag hade massa viktiga ärenden över hela kusten och hade behövt ungefär en vecka att göra allt om jag skulle förlita mig på lokaltrafiken. Jag hann inte mer än köra ut från universitetet och ner på den stora vägen innan det gick åt skogen. Gaspedalen fastnade och bilen fortsatte att accelerera. Bromsen funkade inte och handbromsen är utsliten så efter att ha flygit igenom två stora korsningar mot rött ljus inser jag att det enda jag kan göra är att vrida om nycklen och vänta på att bilen ska stanna. Och OM den gjorde, mitt i den största korsningen i Parkwood. Man skulle kunna säga, utan att överdriva, att det var minst sagt opopulärt bland mina medtrafikanter. Så där sitter jag, mitt i korsningen och hyperventilerar och gråter som en skitunge och kan inte flytta biljäveln. Till slut får jag hjälp att putta den från sidan. Rod kör ner hela vägen från Brisbane där han jobbar på 10 minuter och tar en titt under locket. En liten sten hade fastnat i den lilla fjädern som gör att gaspedalen dras tillbaka när man tar bort foten. Åter igen, vad är oddsen?! Jag borde nog hålla mig inomhus, bort från vassa föremål, bilar och fåglar.

DÖ!

onsdag 15 september 2010

Fy pa mig!

Nu far det vara nog! Nu ska jag ta tag i mig sjalv pa riktigt och hitta tid mellan uppsatser, tentaplugg, vindrickande och aventyrande att uppdatera er alla om vad som hander och sker pa andra sidan jorden igen. Det har faktiskt funnits efterfragan, tro det eller ej. Mest fran mitt storsta och kanske enda (anda?) fan, Mamma. I alla fall, i valdigt stora och generella drag skulle man kubba saga att det storsta som hant ar att jag INTE grat genom hela foretags statistiks tentan jag hade i formiddags (givet att jag spenderat varje kvall senaste veckan med att forstora min textbook med enorma mangder tarar och snor.), jag jobbar nu mera pa det storsta marknadsforingsforetaget i Australien med att utbilda saljare (Otippat eftersom jag inte vet ett skit om forsaljning), jag kommer att bli sambo inom de kommande tva veckorna i en helt fantastisk lagenhet i Surfers Paradise. I det gamla huset har det byggts piratskepp, gravts simhal pa stranden och fangats diverse spannande djur men de ar historier for en annan dag. Nu ska jag bege mig hem fran skolan for jag ar hungrig som in i helvete!

Ps. ber om ursakt for bristen pa svenska bokstaver. Jag ar lat.


Detta ar utsikten fran den nya, smatt flashiga lagenheten. Jag ar nojd.